Viltfoder
Fundera över hur det ser ut i era egna hemmamarker och vilka förutsättningar som råder när det kommer till antal och sammansättning mellan viltslag, jordbruksmark eller skogsmark, ungskog eller äldre skog. Räcker fodret i mängd och kvalitet?
Som stöd för att beskriva det totala foderbehovet, i energimängd, brukar man säga att behovet för en älg motsvarar behovet för två kronhjortar, fyra dovhjortar eller sju rådjur. Det benämns då som begreppet älgekvivalenter. Hur många älgekvivalenter har du i ditt område och hur ser foderproduktionen ut i naturen? Vad och hur kan du påverka genom ditt skogsbruk?
Var finns fodret?
Ungskogfasen har stor betydelse för viltfodertillgången i landskapet. Några år efter att skogen har föryngringsavverkats och ytterligare cirka 10–25 år därefter producerar ungskogen som mest foder till hjortdjuren. Detta i form av exempelvis kvistar, barr och löv från unga träd, samt övrig fält- och markvegetation. Ungskogsfasen gynnar också många betesbegärliga örter, dessa örter tillsammans med RASE är eftertraktat kvalitetsfoder för samtliga klövviltsarter.
Arealen foderproducerande ungskog har minskat sedan 1980-talet. Samtidigt har bärriset i den äldre skogen minskat. Det är till stor del en följd av tätare skogar, större andel gran och ett högt betestryck.
En större andel tall ger bättre förutsättningar för bärris i landskapet. Vi ser under de senaste åren en positiv förändring i viljan att föryngra med tall inom hela Götaland. Tallskogar ger foder både i ungskogsfasen och i den äldre skogen, främst genom en ökad andel bärris.
Tallen är ett begärligt och lättillgängligt vinterfoder, men betas vid foderbrist även sommartid.
Konkurrens om foder
Vilket foder klövviltet föredrar varierar både mellan arter och tid på året. Det förekommer ett visst foderöverlapp mellan klövvilten, man kan se att flera klövviltarter väljer samma föda om möjlighet ges. Därmed uppstår en konkurrens som kan påverka en enskild arts val av både habitat och foder. Vid hög konkurrens blir följden ofta att det uppstår brist på foder av både mängd och rätt kvalitet. Detta leder ofta till sämre viktutveckling och sjunkande reproduktionstal framför allt för älgen. Vid dessa bristsituationer hänvisas älgen ofta till att beta mer på skogens produktionsträd, vilket ökar skadebilden på framför allt tall.
Minskad viltstam ökar fodermängden
Det tar generellt längre tid att öka fodertillgången än att minska antalet hjortdjur om man vill påverka omfattningen av betesskador på unga tallar. När antalet älgar och övriga hjortdjur minskar, ökar möjligheten att föryngra med tall utan att träden blir betesskadade. Detta innebär att fler tallar kan växa upp för att senare bilda ljusa tallskogar med god tillgång på bland annat bärris, ljung och lav. En större areal uppvuxen tallskog ger också större möjligheter att föryngra med fröträd av tall. Om föryngring med fröträd lyckas kan det ge upphov till en stor mängd tallplantor, som därmed minskar risken för att den enskilda plantan blir betad.
Foderåtgång
Foderbehovet för en vuxen älg är under ett vinterdygn 5-10 kg torrvikt, vilket betyder cirka 1 000 kilo torrvikt per älg under en hel vinter. I mängd motsvarar detta foderproduktionen i 15-20 ha ungskog. Följaktligen motsvarar behovet vid en älgtäthet om 8 älgar/1 000 ha foderproduktionen i cirka 120-160 ha ungskog. Därtill kommer behovet för övrigt klövvilt. Givetvis är detta en mycket förenklad beskrivning då viltet även äter annat än det som finns i ungskog, men det ger ändå vissa perspektiv.
På en vinter äter en älg alltså cirka 1 000 kilo torrvikt vilket motsvaras av fodermängden på:
- 900 hela frötallar, alternativt 8 000 toppar från frötallar
- 1 300 hela gallringstallar, alternativt 9 500 toppar från gallringstallar
- 20-30 hektar kvävegödslade kraftledningsgator (cirka 5 hektar per år)
- 15-20 hektar extra ungskog
- 30 hektar energiskog (salix)
Vilket foder föredras?
Både älg och rådjur är i huvudsak kvistbetare, men rådjuret är mer en finsmakare än älgen. Under hösten och vintern utgörs födan till stor del av bärris och ljung. När snön täcker marken ökar betet av tall och buskar som till exempel björk, asp, rönn och en. Sommartid betas örter, blad och gräs i högre grad. Vid hög konkurrens mellan klövvilten kan kvistbetet öka, särskilt betesbegärliga trädslag är RASE (Rönn, Asp, Sälg, Ek). Blir gran och al betade (dessa kan anses som nödfoder) är detta en tydlig indikation på obalans mellan viltstammarnas foderbehov och tillgängligt foder. Inte minst kan man förvänta sig att detta påverkar viltets vitalitet och välmående, exempelvis i form av minskad reproduktion, sämre viktutveckling och ökad känslighet för klimatpåverkan.
Det finns gediget forskningsunderlag som visar vad olika viltarter äter och på senare år har man även gjort studier som kopplar ihop olika dieter med välmående. Precis som hos oss människor verkar en varierad kost vara det bästa för hälsa och vitalitet.
