Vad innebär rödlistning av älgen?

Under 1970- och 1980-talen, då trakthyggesbruket infördes på bred front, växte den svenska älgpopulationen mycket kraftigt tack vare stora hyggesarealer som skapade mängder med viltfoder. Sedan dess har stammen minskats kraftigt genom ett hårt jakttryck, som varit en medveten förvaltningsåtgärd för att komma till rätta med det höga betestrycket på ungskogarna. 

Många har säkert noterat att älgen sannolikt kommer att klassas som nära hotad i nästa rödlista som kommer 2025/2026. Det väcker förstås frågor om hur det går för älgen i det svenska skogslandskapet. 

Henrik Thurfjell förklarar att det inte är för att älgen är sällsynt som den nu diskuteras i rödlistesammanhang, utan att det beror på att minskningstakten varit hög. 

– Det finns flera kategorier i rödlistan. Här pratar vi om A-kriteriet, som handlar om en snabb populationsnedgång. Man kan också rödlista utifrån att populationen är liten. För älgen skulle det handla om under 2 000 individer, vilket vi gissningsvis hade i Sverige på 1830-talet. Ett annat kriterium är att populationen är ganska liten och uppsplittrad. Där har vi varit historiskt, men vi är långt därifrån nu.

Henrik Thurfjell tror inte att en kommande rödlistning av älgen skulle få någon betydelse för förvaltningen av älgen. 

– Det skulle troligtvis inte betyda någonting. Rödlistan är en hjälp för naturvårdsprioriteringar, men är ett ganska blint verktyg. Den har starka och tydliga kriterier, men det viktigaste den gör är att peka på arter vi behöver titta närmare på. Älgen är redan väl granskad, så om den hamnar på rödlistan är allt redan känt. 

Hantera alla lika

Men hur kommer det sig att en väldokumenterad art som förvaltas aktivt ens kan hamna på rödlistan. 

– Alla arter måste hanteras på samma sätt, men om älgen skulle rödlistas tror jag att varje klok person förstår att man inte ska använda det som slagträ i debatten. Det är jätteviktigt att förstå och tänka till kring vad det faktiskt betyder, säger Henrik Thurfjell. 

Älgen förvaltas genom jakt och är samtidigt trängd av klimatförändringarna och en försämrad fodersituation i södra Sverige på grund av konkurrens med andra klövviltarter. Det tycker Henrik Thurfjell borde stimulera en klok diskussion om vad som är viktigt för att vi långsiktigt ska ha en sund älgpopulation i Sverige. Och givet en klok förvaltning tror han inte att älgen kommer att vara rödlistad så länge. 

– Om populationen går ner ytterligare något och sedan stabiliserar sig, så kommer älgen att falla ur rödlistan. Alla nivåer över 20 000 individer som inte minskar alls utan är stabila eller ökande är inte rödlistade om älgarna inte är isolerade.

Men finns det ändå inte en risk att rödlistan blir missvisande för arter som minskar genom medveten förvaltning?

– Det finns möjlighet att göra undantag i rödlistan för arter som förvaltas aktivt och medvetet, men det finns också vissa krav för undantag som innebär att hotet måste ha upphört så att populationen blir stabil.