I Tosthult går skogsintresset genom generationerna

Sällan har väl begreppet familjeskogsbruk känts mer passande än hemma hos Sickan Carlsson och hennes barn Carita Kjellberg och Jimmy Carlsson, på gården i Tosthult utanför Lönsboda i nordostligaste Skåne. Vi skriver ”hemma hos”, även om ingen av dem bor här permanent. För här på gården föddes Sickan 1941, här tillbringade hon sina första 20 år och hit kommer hon fortfarande så ofta hon kan. Precis som hennes barn och barnbarn gör.

Skogen har blivit komplett

Det började med att Sickans föräldrar köpte gården 1939 för att leva av det som jorden och djuren gav. Snart förvärvade de även skog tillsammans med Sickans morföräldrar och hennes mormors bror. Efter generationsskiften, arv, försäljningar och köp är det idag Carita och Jimmy som äger gård och skog gemensamt.

– Vid ett generationsskifte delades den ursprungliga skogsfastigheten upp, så att jag ägde en del och min syster en annan, berättar Sickan. Det är fortfarande två fastigheter, men efter att vi köpte min systers del av hennes arvingar känns det som att skogen har blivit komplett igen. Hel, som den var när jag växte upp.

Carita håller med:

– Jimmy och jag har även en tredje fastighet som ligger en bit härifrån. Men vi sköter alla tre gemensamt och betraktar dem egentligen som en helhet.

Den totala arealen för de tre fastigheterna är cirka 200 hektar. Skogsbruket är dubbelcertifierat och gran dominerar på markerna, även om Carita och Jimmy gärna gynnar tall och löv.

– Vi har två hägn med ädellöv, säger Carita. Där växer ek, lönn, fågelbär, lind och en del björk. Vi har även en lärkplantering som har tagit sig bra. Tallplanteringar har vi inte lyckats med, men däremot fungerar det fint med naturlig föryngring av tall. Vi vill ha en blandad fastighet med olika bestånd för att sprida riskerna och klara möjliga klimatförändringar på ett bättre sätt. 

Besluten mognar fram

Syskonen har haft problem med granbarkborrar i bestånd på gammal hagmark och försöker nu ståndortsanpassa i så stor utsträckning som möjligt. Det sista av de angripna granarna togs bort för ett par år sedan och nu är planen att plantera ädellöv. 

– Det finns redan en del ek i de gamla hagmarksmiljöerna, säger Carita. Eken verkar trivas där och vi sparar den förstås när vi är ute och röjer.

För cirka ett hektar har Carita och Jimmy även tecknat ett naturvårdsavtal. Området har höga rekreationsvärden och gamla kulturmiljöer, hamlade lindar och en speciell markflora med bland annat vitsippor och smultron.

– Där växer också hassel, aplar, sälg och en, säger Carita. Skogsstyrelsen har hjälpt till med röjning i området och samlat slyet med hjälp av häst i faunadepåer för att gynna insekter och fåglar.

Att äga skog och sköta den tillsammans med sin bror går bra, försäkrar Carita.

– Jag får frågan ibland och har förstått att det kanske inte fungerar lika smärtfritt för alla, säger hon. Visst kan även Jimmy och jag ha olika syn på vad som bör göras i skogen, men vi brukar kunna resonera oss fram. Min man Lars-Göran och Jimmys fru Maria är också involverade. Tillsammans brukar vi brainstorma kring olika alternativ och sedan får besluten mogna fram. Vi har också en bra dialog med vår skogsinspektor, som kan sin sak och ger värdefulla tips. Förr planterade vi en del själva, men numera håller vi uteslutande på med röjning och stamkvistning av ek. Sedan får Södra hjälpa oss med resten.

Intresse från nya generationer

Även generationen efter Carita och Jimmy tycker om att besöka gården och skogen. Ibland samlas hela släkten.

– Jag hade till exempel en liten genomgång för våra döttrar och Jimmys söner en höstdag när vi träffades för att röja runt ekarna, säger Carita. Det är viktigt att få en förståelse inte bara för hur man ska göra något, utan också varför åtgärden är viktig. Vi var nio personer som jobbade här med röjsåg och grensaxar, innan vi samlade allt sly manuellt och gjorde flera faunadepåer i området. Det var bra teamwork och ett väldigt trevligt sätt att träffas på.

Caritas dotter Julia har en sambo, David, som är uppväxt på en gård i Småland. Tillsammans har de gått Södraskolans grundkurs och på helgerna ger de sig gärna iväg för att besöka någon av de två gårdarna som finns i familjen. Numera i sällskap med släktens minsting, dottern Juni.

– Både jag och min syster har absolut ett skogsintresse, säger Julia. En stor del av barndomen är förknippad med Tosthult och dagarna här med mormor och morfar. Under ungdomsåren var vi här lite mer sällan, men nu känns det roligt igen. Även våra kusiner har projekt som de håller på med här och jag tror att allas intresse kommer att växa med tiden. Det känns också kul att mamma är så engagerad. Det smittar av sig.

Trivs som förtroendevald

Carita beskriver stunderna i skogen som terapi, oavsett om hon sliter med röjsågen eller bara sitter stilla med en mugg kaffe på en stubbe.

– Jag är definitivt skogstokig och tycker även att det är intressant att träffa andra Södramedlemmar, besöka deras skogar och få inspiration och kunskap på det viset.

2020 tackade Carita ja till att bli förtroendevald i Snapphanebygdens skogsbruksområde. Ett beslut hon inte har ångrat.

– Jag var kanske lite rädd för att det skulle krävas för mycket av mig, men det har bara varit roligt, säger hon. Jag trivs med att träffa andra medlemmar och vill gärna bidra till att fler kan mötas genom olika aktiviteter. I vårt område har vi ett jättefint samarbete med Södras skogsinspektorer, som tipsar oss om sådant som är på gång i medlemmarnas skogar. Det gör att vi kan arrangera spännande och lärorika träffar.

Carita ställer även upp själv och visar den egna skogen. Bland annat har hon haft besök av Skogsstyrelsens kursverksamhet. 

– De var hos oss i våras och höll en kurs i hänsyn till gamla kulturmiljöer, berättar Carita. 25 personer gick omkring här med historiska kartor och lärde sig om forn- och kulturlämningar. Det känns viktigt att vi skogsägare är rädda om vår historia. Här på markerna har vi bland annat ett gammalt fångstsystem för varg och älg samt en välbevarad kallmurad varggrop, som var i bruk under 1700- och 1800-talet. I skogen finns även jordkällare, tjärdalar, stengärdsgårdar och andra spår av det liv som en gång levdes här.

Från en familj till en annan

Caritas och Jimmys skog har även kopplingar till ett betydligt modernare leverne. 

– Jimmy bor i Broby, cirka tre mil från Tosthult, berättar Carita. Han ringde mig en dag och undrade om jag kände till att Göingehem hade börjat bygga två flerbostadshus i Broby med KL-trä från Södra. Jag hade ingen aning om detta och kände ingen som visste något om det heller.

Carita, som själv hade varit på kombinatet i Värö och tittat på tillverkningen av korslimmat trä, blev förstås intresserad.

– Jag tog reda på mer och så arrangerade vi en medlemsträff i Broby. 65-70 medlemmar slöt upp och i olika grupper fick vi gå in och titta på bygget. Speciellt intressant tycker jag att detta är eftersom jag känner till Södras strategi ”Från en familj till en annan”. Det här är precis vad den handlar om. Råvara från vår och andra medlemmars skogar kommer till användning i samhällsbygget och blir fina bostäder för andra familjer. Det känns otroligt inspirerande!