Angrepp av granbarkborre har positiva effekter på biologisk mångfald

När granbarkborreangrepp leder till att gammal granskog med lång kontinuitet dör i sin helhet bryts kontinuiteten och biologisk mångfald kopplat till gammal granskog äventyras. Men det är viktigt att komma ihåg att granbarkborren också kan ha en stor positiv inverkan på biologisk mångfald.

Det finns flera sätt på vilket granbarkborreangreppen gynnar biologiska mångfalden. Enligt Klara Joelsson, ekolog på Södra, kan man dela in granbarkborrens påverkan på biologiska mångfalden i skogen utifrån två aspekter: arter som kommer in som en direkt följd av att granbarkborrens angrepp ger död ved, samt arter som kommer in när skogarna, på grund av att träden dör, ändrar struktur och blir luckigare. Här är det viktigt att hålla isär stora angrepp där merpar-ten eller hela beståndet dör, från mindre angrepp som resulterar i en ökad luckighet. 

Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har under flera år gjort uppföljningar av granbarkborreskadade volymer (NRS Granbarkborre). Dessa visar att stora delar av den skadade skogen står kvar efter ett år. Död ved är viktigt för många skoglevande arter och när andelen död ved ökar i landskapet har det positiva effekter på den biologiska mångfalden i skogen.

Granbarkborrens fiender

Mer än 140 olika arter av insekter och spindeldjur utnyttjar granbarkborrens gångsystem i nyligen angripna träd. 

– Det handlar till exempel om olika typer av parasitsteklar, exempelvis malmstekeln och brackstekeln som helst bor i högstubbar. Dessa steklar räknas som granbarkborrens fiender just för att de nyttjar samma substrat som granbarkborren, det vill säga döda stående eller liggande granar. När granbarkborren tagit död på granarna bosätter sig steklarna i granbarkborrens gångar och äter sedan upp dem, berättar Klara Joelsson.

Ett annat exempel på en art som nyttjar de barkborreskapade högstubbarna är den rödlistade större flatbagge, Peltis grossa. 

– Flatbaggen behöver solbelyst död ved som har rötats av klibbticka. Klibbticka rötar granved och ändrar därigenom strukturen av veden, något många vedlevande arter gynnas av. Granbarkborreangrepp leder ofta till att trädet rötas av klibbticka och angreppet underlättar för svampen att komma in. Eftersom angreppen också leder till att den döda veden blir solbelyst skapar den en optimal miljö för den större flatbaggen.

Fladdermöss gynnas

I de beståndsluckor som ofta uppstår efter att granarna har dött gynnas många arter som inte tidigare funnits i beståndet. 

– När trädskiktet öppnas upp letar sig solen stålar ner och temperaturen ökar gynnas de arter som trivs i luckigt bestånd med större solinstrålning. Ett sådant exempel är fladdermöss, som mer frekvent använder bestånd som påverkats av granbarkborre i sitt födosök än tät intakt skog. Anledningen tros vara att förändringarna i beståndet lockar till sig fler insekter vilket innebär mer mat för fladdermössen, säger Klara Joelsson. 

Ökad luckighet innebär också ofta att lövuppslaget i beståndet ökar, förutsatt att inte betestrycket är för högt.