Skogens arter: Ängsvädd – en fjärilsmagnet
Ängsvädd (Succisa pratensis) är en vacker flerårig ört. Den blommar sent på sommaren, från slutet av juli till september. Med sina halvklotformiga, täta, blåvioletta blommor lockar den till sig en mängd insekter som söker efter nektar och pollen. Bin, humlor och fjärilar älskar ängsvädden!
Djävulens avbett
Ängsvädd är en gammal medicinalväxt som sägs kunna bota en rad sjukdomar, så som hosta, skabb, eksem, syfilis och pest. Det latinska namnet Succisa betyder avbiten och ett annat namn på örten är djävulens avbett. Enligt sägnen kröp djävulen upp ur underjorden och bet av roten, eftersom han var svartsjuk på ängsväddens förmåga att bota och hjälpa människan. Trots detta bett ansågs ängsvädden ha kvar sin läkande förmåga och hade därför ett starkt skydd mot djävulen själv. Roten är trubbig och ser faktiskt avbiten ut. Det beror dock inte på mörkare makter utan på att roten förnyar sig själv. När en bit blir för gammal murknar den bort och nya rötter växer fram.
Ett biologiskt kulturarv
Ängsvädd växer på frisk till fuktig och mager mark. Den gynnas av hävd och störning så som slåtter och bete, men missgynnas av gödsling och igenväxning. Ängsvädd lever dock ofta kvar länge efter det att hävden har upphört. Särskilt blomrik blir den i den så kallade ”älskliga fasen” när igenväxningen just börjat.
I skogen kan vi hitta den i gläntor eller bryn mot mer öppen mark, men även i lite glesare och ljusare skogar som ofta har en historik av att tidigare har varit ängs- eller betesmark. Vid avverkning av sådan skog kan ängsvädden ibland bli mer framträdande i samband med den ljusa hyggesfasen. Ängsvädd kan också växa i kärr och längs stränder mot sjöar och vattendrag. Numera är vi kanske mest vana vid att se blomman längs med vägar, ogödslade åkerrenar och dikeskanter.
Lär dig känna igen ängsvädd
Egentligen består varje ”blomma” hos ängsvädd utav massor av små blålila blommor som sitter tätt tillsammans samlade i en korg som ser ut som ett klot eller halvklot. Varje korg är 2-3 centimeter bred. Blomkorgarna sitter på skaften som kan vara 20-60 centimeter höga.
Eftersom ängsvädd har vintergröna blad går det att se och lära sig att känna igen den året om. Vid växtens bas på marken finns en bladrosett med större ovala blad, medan bladen på stammen är långsträckta och elliptiska. Bladen är fasta och ofta blanka, men typiskt för arten är att det finns ett krackelerat mönster på undersidan av dem – med lite fantasi kan man likna det vid mönstret på ett bildäck.
Släktingen åkervädd (Knautia arvensis) är plattare, 3-4 centimeter bred och vanligen ljusare och mer rosa i färgen än ängsvädd. Åkervädd börjar sin blomning tidigare, redan i juni, men den kan hålla på in i augusti. Bladen är grågröna, alltid tydligt håriga och åtminstone upptill längs stjälken djupt flikiga.
Hur kan du gynna ängsvädd i skogen?
Ängsvädd och insekterna som besöker den vill helst ha solbelyst mark. Gynna därför glesa brynmiljöer mot jordbruksmark, vägar och bebyggelse samt låt små områden i skogen få bli ljusare gläntor. Efter en föryngringsavverkning kan man som hänsyn vid återbeskogningen lämna öppna partier på hygget utan åtgärd, för att skapa framtidens gläntor. Återbeskogar man med löv eller tall blir ljusgenomsläppet större. Genom att slå kanterna på skogsvägarna först när ängsvädden fått blomma och fröa av sig ser vi till att den på sikt kan fortsätta leva där och att insekterna kan få mat ifrån den.
Visa fler nyheter med samma ämne
Ämnen: