Naturvårdande skötsel för att marknaden kräver det

Hållbarhet består av tre delar; miljö, socialt och ekonomiskt. Miljödelen i sin tur innehåller bland annat klimat och biologisk mångfald. Vad gäller klimatet har vi skogsägare det väl förspänt. Vi arbetar med de gröna växterna, träd. Fotosyntesen drivs direkt av solens energi och råmaterialet till tillväxten är koldioxid från luften och vatten från marken. Biprodukten är syre. När träd avverkas ser vi till att det kommer ny skog genom plantering, sådd eller självföryngring. Skog är för många själva andemeningen i förnyelsebara resurser. I en cirkulär ekonomi med kretsloppsbaserade produkter och låg energiintensitet ligger produkter från skogen helt rätt i tiden.

Biologisk mångfald är svårare att beskriva och mäta. Hur vi ska ta hänsyn till områden med höga naturvärden eller ovanliga arter styrs dessutom av fler lagar och förordningar. Vår svenska skogsvårdslag och miljöbalk har kompletterats med EU:s förordningar inom art- och habitatdirektivet. Det är möjligt att det kommer fler förordningar. Skogsbrukscertifieringarna PEFC(PEFC/ 05-22-11) och FSC®(FSC-C014930) är vårt sätt att visa marknaden att vi har ett hållbart skogsbruk och exempelvis tar ansvar för biologisk mångfald. 

Unik förekomst av gamla grova lövträd

Sedan Gustav Vasa införde regale på eken 1558 (eken blev då kungens träd och förbjuden för bönderna att avverka) har skogspolitiken ändrats många gånger. Som minst skog hade vi i många områden i slutet av 1800-talet och sedan dess har stora arealer åter blivit skog. Historiskt var jordbruket viktigare än skogsbruket. Djuren gick sommartid på bete i utmarken där en ofta gles skog växte. Inmarken, åker och äng, var till stor del betesskyddad tills skörden av spannmål och hö var bärgad. Detta gjorde att olika lövträd kunde frodas där. Hagmarksträd av ek och björk varvades med till exempel hamlade askar och lindar, som man tog lövfoder från och gav till kreaturen på vintern.

Äldre brukningsformer fortlevde i många fall ett par  tiotal år efter andra världskriget. Under 1900-talet gick man inom jordbruket succesivt över till att producera vinterfodret av vall på åker. Antalet betesdjur minskade efterhand och stora delar av det äldre odlingslandskapet började att förändras. Många av de ljusa, öppna skogarna på utmarken och de trädklädda inägomarkerna har eller håller på att växa igen med sly, gran och bok. Andra områden har planterats igen och blivit skog. Ofta har de här markerna dominerats av ljusälskande ädellöv, triviallöv och tall. De arter som är beroende av dessa trädslag och under tusentals år har anpassat sig till ljus och värme, missgynnas numera av skugga och mörker. 

Sverige har undgått två världskrig, vilket är en av orsakerna till att det här finns en unik förekomst av gamla grova lövträd. När man tittar på statistiken som SLU Artdatabanken tog fram i samband med 2020 års Rödlista över hotade arter ser man att många av de hotade arterna i Götaland är knutna till bland annat äldre lövträd och trädklädda betesmarker. Statistiken visar också att det största hotet mot den biologisk mångfalden i Götaland är igenväxning (avser alla markslag). Först på andra plats i vår del av landet hamnar avverkning. 

Naturvårdande skötsel – ett sätt att ta ansvar

Ett av kraven i skogscertifieringarna är att minst 5 procent av arealen på varje fastighet ska vara klassad som N-bestånd. N som i naturvård. Är man FSC®-certifierad ska ytterligare 5 procent vara antingen anpassat brukande eller naturvård. Snittet för Södras medlemmar ligger på 8 procent N-bestånd.

N-klassade bestånd kan antingen vara NO, naturvård orört, eller NS, naturvård skötsel. Naturvård skötsel är just en klassning som visar att bestånden kräver skötsel för att bibehålla sina naturvärden. Vid NS-åtgärder genomförs endast skötsel som bevarar och utvecklar ett områdes naturvärden och exempelvis håller tillbaka igenväxningen. De träd som har högst naturvärden gynnas. 

Beräkningar utifrån medlemmarnas skogsbruksplaner visar att Södra behöver genomföra cirka 3 000 hektar NS-huggningar per år. Inom EU finns förslag om en naturrestaureringslag som bland annat skulle innebära restaurering av 20 procent av EU:s land- och vattenyta. Det är ett omdiskuterat förslag, men en reflektion man kan göra är att Södra sedan länge insett behovet av skötsel för biologisk mångfald och att vi inom det området kan anse oss ligga i framkant. 

Certifiering är vårt kvitto på att vi tar hänsyn till biologisk mångfald, vilket sker både genom generell hänsyn i produktionsbestånden och genom att delar av fastigheten är klassad som N-bestånd. I certifieringen finns också krav om att naturvårdande skötsel faktiskt blir genomförd i NS-bestånden. De får inte likt NO-bestånden lämnas orörda, för fri utveckling, det ger en negativ effekt på arterna. Såväl extern som intern revision följer upp att NS-åtgärder genomförts och hur de utförts. En NS-huggning ger väl inte de allra högsta nettona, men det är ju som sagt inte heller syftet. Det man behöver ha i bakhuvudet är det faktum att vi markägare genomför NS-skötseln, och på ett sätt så att det gynnar naturvärdena, visar marknaden att vi tar vår del av an-svaret för biologisk mångfald. Det möjliggör att Södra parallellt med N-bestånden kan ha produktionsbestånd med generell miljöhänsyn, vilket utgör den stora bulken i skogslandskapet. På så sätt kan Södra fortsätta vara en marknadsledande aktör inom området för förnybara produkter.