Framtidens skogspolitik formas nu

I februari presenterade Regeringen uppdraget som ska genomföras med Göran Örlander, professor emeritus och tidigare mångårig medarbetare på Södra, som särskild utredare. Uppdraget är omfattande och det övergripande syftet är att utveckla en framtida skogspolitik som främjar ett långsiktigt hållbart konkurrenskraftigt skogsbruk. Syftet är också ökad skoglig tillväxt och en långsiktigt ökad tillgång till hållbar skoglig biomassa för att fullt ut kunna bidra till klimatomställningen och tillväxt i hela landet. 

Enligt Marcus Svensson välkomnar Södra utredningen och Regeringens ambition att få till en skogspolitik som främjar hållbart skogsbruk.

Flera utmaningar

– Men vi är också medvetna om utmaningarna med att omforma ett politikområde på det här genomgripande sättet, säger han.

Omkring trettio frågor ska utredas. Det gäller bland annat regelförenkling och exempelvis om det är lämpligt att ersätta dagens system med avverkningsanmälan med egenkontroll samt hur kunskapskravet och bevisbörderegeln i miljöbalken inte ska leda till oproportionerliga kostnader för markägaren. Preciseringar och indikatorer för de miljömål som berör skogen ska också ses över. De samlade konsekvenserna av EU-politiken ska analyseras och förslag till ett utvecklat arbetssätt för Sveriges fortsatta arbete i skogliga frågor inom EU ska tas fram. 

De delar som handlar om alternativ till avverkningsanmälan och formerna för överklaganden av beslut om skogsbruksåtgärder ska redovisas redan i december i år. Övriga delar och resultatet av utredningen i sin helhet ska redovisas i augusti 2025.

Artskyddet hanteras i egen utredning

Något som däremot inte ska hanteras i skogsutredningen är artskyddslagstiftningen. Tillämpningen av artskyddsförordningen har varit en stor utmaning inom skogsbruket under många år. De främsta förändringarna som efterfrågas av Södra är 

• att pågående markanvändning undantas från de nationella fridlysningsbestämmelserna i likhet med hur reglerna var formulerade tidigare vid höga naturvärden eller behov av bevarande kan naturvårdsavtal eller annat formellt skydd användas
• att artskyddsförordningen inte ger ett generellt skydd för fåglars livsmiljöer utan att det hanteras genom formellt skydd eller befintligt system för Natura 2000-områden
• att ersättningsrätten säkerställs och att formellt områdesskydd används vid omfattande intrång.

Idag har vi en situation där markägare i samband med en avverkningsanmälan kan få krav på omfattande och kostsamma utredningar vid misstanke om att en fridlyst art kan komma att påverkas av åtgärden. 

– Efter genomförd utredning kan Skogsstyrelsen besluta att förbjuda åtgärden. I de fall åtgärden inte förbjuds kan icke-beslutet överklagas av ideella organisationer. Processen blir då inte mot Skogsstyrelsen, utan det är markägaren som ska försvara sin föreslagna åtgärd och Skogsstyrelsens beslut, berättar Marcus Svensson.

Vid förbud mot skogsbruksåtgärder kan det finnas viss ersättningsrätt. 

– Den ersättningsrätten är inte reglerad och det är väldigt oklart både i vilka situationer det finns en ersättningsrätt och hur stor ersättningen i så fall är. För att få frågan om rätt till ersättning prövad behöver markägaren söka och nekas dispens från Länsstyrelsen och därefter stämma staten, med risk för att behöva betala även motpartens rättegångskostnader vid förlust. Det här innebär ofta långa, kostsamma och osäkra processer, som många markägare drar sig för att gå in i.

Södra välkomnar utredningen

Södra har jobbat för en förändring av artskyddslagstiftningen under lång tid och välkomnar utredningen.

– Förhoppningsvis ska Regeringen nu åtgärda de här bristerna. Det är en helt orimlig situation för de markägare som hamnar i de här processerna. Det måste vara tydligt vad som gäller och hur reglerna ska tillämpas, säger Marcus Svensson.

– Det är inte heller ett effektivt naturvårdsarbete att skydda områden enbart på grund av förekomst av en fridlyst art men där det saknas förutsättningar för naturvärden i övrigt, avslutar han.