Gynna blåbärsriset i din skog

Blåbär (Vaccinium myrtillus) hör till familjen ljungväxter. Bladens likhet med myrtenblad har gett upphov till artnamnet myrtillus, som betyder liten myrten. Blåbär växer vilt i en stor del av Europa och finns även i några delar av Asien. Mängden bär varierar, men runt 250 000 ton blåbär växer i de svenska skogarna varje år. Av dessa tas endast cirka fem procent till vara, av oss människor vill säga.

Nyckelart i skogen

Blåbärsriset är viktigt för många andra arters överlevnad och är en så kallad nyckelart i barrskogen. Skogens pollinatörer får mycket nektar och pollen från blommorna. När blåbärsriset blommar på våren kan man höra hur det riktigt surrar i skogen. Många andra insekter använder blåbärsriset, till exempel har 34 arter av fjärilar blåbärsris som värdväxt för sina larver. Både älg, rådjur och hjort betar av blåbärsriset, som utgör en viktig födoresurs för dem. Bären äts av räv och grävling, men även av många fåglar så som trastar, stare, orre och tjäder. Djuren bidrar i sin tur till spridningen av fröna. Förekomsten av blåbärsris påverkar också näringsdynamiken i marken, vilket i sin tur påverkar mångfalden men också trädens tillväxt. 

Blåbär och tjäder

Ett exempel på en art som gynnas om det finns mycket skog med blåbärsris är tjäder. För tjädern är både bär, knoppar, blad, blommor och insekter som lever på riset en viktig föda. För tjäderkycklingar ger fjärilslarverna på riset mycket näring. I äldre skog där bärriset ofta är mer högväxt ger det även ett viktigt skydd mot rovdjur, varför hönorna och kycklingarna gärna söker föda där.

Tjädern är en fågel som intresserar och engagerar. Åsikterna om tjädern och hur den ska hanteras i det aktiva skogsbruket är många och spridda. Hur vanlig eller ovanlig tjädern är över Södras geografi varierar, liksom hur många tuppar som deltar vid de olika tjäderspelen. Något att ta fasta på är att tjädern av flera forskare lyfts fram som en paraplyart i barrskogen. Det innebär att tjäderns olika miljöer är värdefulla för en lång rad andra arter. Genom att värna tjädern och dess miljöer, där bärriset är en av flera viktiga faktorer, ges förutsättningar för flera andra känsliga arter som finns i samma område att kunna leva vidare.

Många omständigheter påverkar tjädern. De två huvudorsakerna som enskilt eller tillsammans kan leda till minskade förekomster är försämringar eller förluster av viktiga tjädermiljöer i skogslandskapet (fragmentering) och ett högt tryck från rovdjur (predation). Men låt oss fokusera på blåbären. Hur mycket blåbärsris behöver tjädern? Studier har gjorts som visar att en av nyckelfaktorerna för att en tjäderspelplats ska finnas kvar på lång sikt är att minst 30 procent av skogen är rik på blåbärsris (minst 15-20 procents täckningsgrad) inom en kilometer från spelplatsen. Studier har även visat att antalet tuppar på spelplatsen i vissa fall mer än fördubblas om andelen ”blåbärsskog” ökar från 20 till 30 procent. 

Hur går det för blåbärsriset? 

Riksskogstaxeringens löpande inventeringar visar att utbredningen av blåbärsris har minskat med 20 procent bara under de senaste tjugo åren. Sedan 1950-talet har utbredningen av de vanliga risen som blåbär, lingon och ljung halverats i södra Sverige. I Götaland är täckningen av blåbärsriset i skogen numera endast sju procent. Vad beror detta på? 

Från Riksskogstaxeringen kan man se att Sveriges skogar under 1900-talet har blivit tätare och virkesrikare. Vi har cirka 25 procent mer virke per skogskvadratmeter i dag än för 30 år sedan. Av många anledningar är det önskvärt med ett högt virkesförråd, men det står samtidigt i konflikt med naturvården. Att skogen blivit tätare påverkar bland annat många lavar och kärlväxter, exempelvis blåbärsris, som är beroende av mer ljusa förhållanden. 

Tidigare studier av Lisa Petersson, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, visar att en ökad andel tall i skogen ger effekt på mångfalden. Tallskogen har en högre täckningsgrad och fler arter av kärlväxter och marklavar än den mörkare granskogen. I tallskogen gynnas blåbärsriset, som behöver en halvljus miljö. Skillnaden beror antagligen på hur trädkronorna ser ut. Till skillnad från granens täta krona, så är tallens krona förhållandevis gles. Framför allt blåbärsris och lingon behöver de lite halvskuggiga ljusförhållandena som är typiska för tallskogar. Den typ av täta granbestånd som finns i Götaland ger dåliga förutsättningar för blåbärsris. Positivt i sammanhanget är att Riksskogstaxeringen nu visar att tallen har passerat granen som det vanligaste trädslaget sett till volym i Sverige. I Götaland har dock en stor andel gran planterats på tallmark under de senaste decennierna. Södra ser emellertid att trenden har vänt, föryngringen med tall har ökat betydligt.

Andra faktorer som påverkar mängden blåbärsris är klimatförändringar, kvävenedfall och viltbete – både i fältskiktet, på träd och buskar. När risen minskar uppstår en konkurrenssituation om detta betesbegärliga foder för klövviltet. Detta för med sig att det i stället betas mer av unga tallar, RASE (rönn, asp, sälg, ek) och andra lövträd, vilket påverkar de framtida möjligheterna för blåbärsris att etablera sig.