En vacker skog med många syften

Det var 2018 som familjen Lindberg – Maria och John-Peter samt barnen Märta och Elsa – lämnade huset i Uråsa söder om Växjö för en gård i Blädingeås. En nordvästlig flytt på fyra mil som gav familjen precis vad de sökte.

– Vi behövde ett större hus och mer bete för våra hästar, säger Maria. Dessutom ville vi gärna ha skog. I Uråsa hade vi en hage för hästarna, men ingen egen skog.

Fastigheten i Blädingeås är på cirka 20 hektar, varav 10 är skog. Fullt tillräckligt för Maria och John-Peter, som har utbyte av skogen på lite olika sätt.

– Jag är intresserad av skogsskötsel, säger John-Peter, som arbetar som arkitekt i Växjö. Jag tycker att det är roligt att jobba i skogen på lediga stunder och har ambitionen att lära mig mer. Både Maria och jag har ett intresse för djur och natur, men ingen av oss är uppväxt med skog.

Skogen som studio

Maria är fotograf, har studio i hemmet och tar emot många av sina kunder på gården. För henne fungerar skogen som utomhusstudio.

– Jag fotograferade mycket i skogsmiljö även innan vi flyttade hit, säger hon. Men även om det går att hitta vackra platser i många skogar finns alltid risken för plötsliga avverkningar. Då måste man ut och söka nya platser. En egen skog kan vi forma som vi vill och låta de bästa miljöerna vara orörda.

Det kan behövas. Maria fotograferar mycket barn, familjer, bröllopspar och gravida, ofta i kombination med hästar eller hundar. Då är det en fördel att ha nära till ställen i skogen där hon vet att ljuset är bra och där träd och annan växtlighet kan bidra till magiska och trolska bilder.

– I grunden är jag både skrivande och fotograferande journalist, berättar Maria. Men med tiden har jag specialiserat mig och jobbar nu i huvudsak med det jag kallar sagofotografering.

Både bilder och kurser

Marias sagostil är delvis inspirerad av John Bauers illustrationer, men i stället för troll och prinsessor befolkas skogen i Marias bilder av hennes hästar, barn eller kunder. Mycket av den kreativa och konstnärliga processen sker sedan i datorn, då grundbilden bearbetas och får en nästan målad känsla. Hon gör även konstbilder i samma stil som hon både säljer och ställer ut.

– En annan viktig del i mitt företagande är fotokurser. Jag har workshops här på gården där jag lär ut min stil till hobby- och yrkesfotografer. Jag utbildar även på andra orter och håller i onlinekurser hos utbildningsaktörer på nätet. Det är väldigt roligt att det finns en efterfrågan på att lära sig det jag håller på med.

Fotografering är inte bara ett yrke, utan också ett av Marias fritidsintressen. Det andra är hästar. Familjens två nordsvenska brukshästar – och äldsta dottern Märtas islandshäst – är vana att posera framför Marias kamera.

– Det är fantastiskt både som företagare och människa att få bo och leva så här, säger hon. Visst har jag mycket att göra i min verksamhet, men när jag arbetar hemifrån har jag tid att rida och sköta om hästarna också. 

Vacker och tillgänglig skog

Precis som Maria tycker John-Peter om att vistas i skogen. De vill båda ha en skog som är vacker och tillgänglig, inte bara med tanke på Marias arbete utan också för att de gärna rider och kör med hästarna i skogen.

– Att den vackra skogen är så viktig för oss hänger möjligen ihop med att fastigheten inte är så stor, funderar John-Peter. Även om vi skulle satsa helhjärtat på produktionsskog finns det inte så stora pengar att tjäna. Då ger skogen större inkomster för oss genom Marias fotograferingar.

En slutavverkning på 3-4 hektar har de gjort med hjälp av Södra, strax efter att de köpte gården. Då var en del skog mogen och de hade även fått lite angrepp av granbarkborre. Den avverkningen hjälpte bland annat till att bekosta fiberinstallation i huset samt konvertering från vedeldning till bergvärme.

– Då lät vi bli att ta vissa äldre träd just för att de utgjorde en bra fond för Marias bilder, och för att ljusinsläppet i vissa skogspartier inte skulle förändras, säger John-Peter. Vi högg också några björkar som egentligen inte var färdiga för avverkning, eftersom de påverkade fotomiljöerna negativt.

Varierande skog

Även om John-Peter gärna jobbar i skogen, erkänner han att det kan gå lite tid mellan arbetsinsatserna. 

– Vi bedriver ett hobbyskogsbruk där jag fortfarande lär mig och funderar kring hur vi ska ha det, säger han. Med jobb, familj, hus och hästar får jag ta skogen när det finns tid.

Hittills har han gått några kurser hos Södra och Skogsstyrelsen. Han beskriver fastigheten som mycket varierande, med flera typer av skog och natur.

– Det finns både fuktiga och torra områden. Vi har någon myr, en del blandskog och även tätare granpartier. Det finns också betesmarker, ekhagar och mindre skogslyckor där det har odlats förr i tiden. Det känns roligt och spännande att det skiftar så mycket, trots att fastigheten inte är så stor. Vi vill bevara den här variationen genom att fortsätta tänka brett.

Bredden är något som borde gynna biologisk mångfald, resonerar John-Peter. 

– Jag är övertygad om att djuren måste må bra för att träden ska må bra, säger han. Kan man ha en naturlig blandskog tror jag att man får ett fungerande ekosystem där det råder balans, något som borde göra det svårare för skadedjur.

Provar självföryngring

Där avverkningen gjordes provar Maria och John-Peter självföryngring av bland annat tall och ek. De har tankar kring ståndortsanpassning och tycker att självföryngring borde passa om man vill att rätt sorts träd ska växa på rätt plats.

– De åtgärder jag hittills har ägnat mig åt är främst röjning, säger John-Peter. Framför allt var det fastighetsgränsen som behövde röjas fram. Jag har också plockat en del vindfällen och några träd som var angripna av granbarkborre. Det känns extra roligt att jobba tillsammans med våra hästar, eftersom den nordsvenska rasen är en del av svenskt kulturarv och har starka kopplingar till skogen. 

Det som är aktuellt just nu är att följa upp självföryngringen och eventuellt stödplantera på något område om det behövs.

– Vi försöker även skydda våra tallplantor, säger John-Peter. Dels med en form av nedbrytbart mekaniskt skydd och dels genom att spraya fårfett på plantorna. Vi funderar också på att antingen röja i ekhagarna, alternativt släppa upp något annat mellan ekarna under en period. Vi fortsätter även att röja försiktigt i fotoskogen.

Gillar det långsiktiga

Södramedlemmar blev Maria och John-Peter inför den första avverkningen. De undersökte olika alternativ och fastnade för hur Södra fungerar.

– Vi såg att samarbetet med Södra var långsiktigt och inte bara en förhandling om ett pris här och nu, förklarar Maria. Vi gillar långsiktiga lösningar och tycker också att den kooperativa modellen är tilltalande. Med Södra känner vi oss delaktiga i något större och mer betydelsefullt än bara vår egen avverkning. Särskilt spännande är det med Södras innovationer och utvecklingen av nya hållbara produkter baserade på skogsråvara.

Maria och John-Peter uppskattar också att det både anordnas och informeras om olika typer av medlemsträffar, även om de hittills inte har haft möjlighet att delta på så många.

– Sedan känner vi att de Södrarepresentanter vi har träffat har visat respekt och intresse för oss, trots att vi är nybörjare, säger John-Peter. I stället för att peka med hela handen vill de veta hur vi tänker kring vår skog. Det är också fint att de vänder sig till både mig och Maria, eftersom vi är delägare både två.

Familjen sätter också värde på de gemensamma stunderna i skogen. Maria och Märta rider en del ihop och när hela familjen ger sig ut i skogen handlar det ofta om någon form av picknick.

– Senast gick vi ut till myren alla fyra och hade picknick, trots att det regnade, berättar Maria. Det säger väl en del om hur vi trivs här?