Till minne av Sven Arnell

Både Sven och Ingrid hade ett stort läsintresse och då gärna historia, ett ämne som Sven ofta använde sig av när han argumenterade i talarstolen. Sven var en mycket påläst och flitig debattör, när han äntrade talarstolen blev det alltid helt tyst oavsett storlek av lokal, alla ville ta till sig av vad Sven hade att säga, ofta kryddat med en liknelse från någon fornnordisk saga.  

Sven var född på Bosgården, som bestod av cirka 500 hektar varav 360 hektar produktiv skogsmark. Skogen skulle senare i livet bli det stora intresset. De första åren som lantbrukare arrenderade han gården tillsammans med en broder. I början av 1980-talet köpte Sven gården som 1992 överläts till yngsta dottern. 

Under sin aktiva tid var Sven mycket engagerad i samhällsfrågor och då främst inom jord-, skog- och landsbygdsfrågor, där han genom LRF och Södra Skogsägarna hade sin bas för sitt engagemang. På 1960-talet när de stora rationaliseringsförslagen kom från regeringen stod Sven på barrikaderna. Vid ett stort protestmöte i Borås utsågs Sven och tre andra bönder att åka till jordbruksministern i Stockholm och tala honom till rätta. Sven var nöjd med mötet som mer kom att handla om livsstil och böndernas inre kraft än om ekonomi. Samma kväll drog regeringen tillbaka förslaget.

En fråga som Sven engagerade sig mycket i var ett förslag från regeringen om beskattning av skogens tillväxt, den så kallade tillväxtbeskattningen med ett avverkningskonto, där man skulle betala in en årlig avgift som man skulle få tillbaka om man avverkade, vilken med gemensamma krafter avvärjdes. Den årliga skogsvårdsavgiften var en annan fråga som Sven engagerade sig mycket i innan den avskaffades. 

Sven var ledamot i Kungliga Skogs-och Lantbruksakademien och från 1990 har Sven varit engagerad i Skogshistoriska Sällskapet, de första åren som styrelseledamot. 1989 gavs boken Nära Jorden med underrubriken Idéer och tankar i huvudet på en bonde ut, författare var Sven Arnell. I huvet på en bonde var också titeln på ett mycket uppmärksammat högtidstal som Sven höll under 1977 års lantbruksvecka.

Sven levde intensivt i nuet, kunde sin historia och hade därmed en sällsynt förmåga att se framåt. I dagens högt uppdrivna tempo blir denna förmåga allt sällsyntare. Han hade också sinne för det drastiska med en stor portion humor som till exempel när vi på en Södrastämma debatterade hänsynen till våra fornlämningar som han i allt väsentligt instämde i skulle ha ett skydd, tyckte han att alla kolbottnar, alla hackerör och röjningsrösen inte behövde skydd. Svens slutord i debatten: ”Hade våra förfäder vetet våra bekymmer med alla hackerör, hade man kastat ikring dem innan man gick under jorden.”

Sven var under många år ledamot i Södras förvaltningsråd.

Med Svens bortgång har vi mist en skogens kulturperson, bondeledare och en mycket god vän.

Roland Johansson, Lars-Eric Åström