Skogens arter: Linnean
Har du den vackra linnean i din skog? Nu i juni och juli blommar linnean och det är väl värt ett försök att leta efter den och få njuta av de näpna och väldoftande blommorna. Blomstänglarna är knappt en decimeter höga med små ljusrosa klockor. På marken syns de långa, krypande, tunna stjälkarna som kan bilda flera meter långa revor. Bladen är små och vintergröna, vilket gör att du kan se växten året om, när det är barmark.
Carl von Linné hade linnean som favoritväxt och lät namnge den efter sig själv (Linnaea borealis). Artnamnet borealis kommer från latinets boreus (nordlig) och syftar på växtens nordliga utbredning. Den tillhör familjen kaprifolväxter och är släkt med buskarna fläder, olvon, kaprifol och skogstry.
1755 skriver Linné: ”Infusion på bladen med mjölk är hos oss ett utmärkt medel mot ischias och reumatiska smärtor. Österbottningarna botar fotsmärtor hos får med plåster eller påbaddningar med denna växt. Norrmännen botar scharlakansfeber med utvärtes rökning av växten och skabb med dekokt av densamma. Blommornas lukt påminner om sockerkonfekt eller Ulmarias (älggräsets) blommor och är i synnerhet nattetid så stark att den känns igen på långt håll.”
Var i skogen kan jag hitta linnean?
I den gamla sagoklassikern Petter och Lottas jul beskriver Elsa Beskow att julbocken är en förtrollad prins, som bor allra djupast inne i skogen, där granarna växer höga och linneorna blommar allra rikast. Carl von Linné skriver: ”Växer här och där i mycket gamla skogar, bland mossor och i skugga, på karga, daggiga, steniga ställen.” Beskows och Linnés beskrivningar stämmer än idag. Vanligen hittas växten i mossrik och halvskuggig barrskog, ofta ser man revorna på liggande stammar, stubbar och klippblock. Linnea förekommer dock i de flesta skogsmiljöer i hela landet, ibland ses den längs skogsvägar.
Visa fler nyheter med samma ämne
Ämnen:
