Alrik har växt i takt med sin skog

Det gula tvåvåningshuset i trä har en vacker veranda med snickarglädje i vitt. Där vinkar en välklädd äldre herre välkomnande. Det är Alrik Nylén, som bott här sedan 1928. I det intilliggande huset föddes hans mamma och här bodde också Alrik tillsammans med modern efter att hans pappa gått bort i spanska sjukan när Alrik inte ens var ett år gammal.

– Jag är född i Braås 1921, berättar Alrik. Pappa hade åkeri och körde post från Braås till Lenhovda. 

Men bara åtta månader gammal förlorade Alrik som sagt sin pappa, varpå hans mamma tog med honom hem till föräldrarna i Asby utanför Dädesjö några mil från Växjö. 

Kom till kalavverkad gård

Gården där Alrik har bott sedan 1928 ägdes av dåvarande Kalmar Kol och Trävaru AB. De hade köpt fastigheten redan 1916, för hisnande 186 000 kronor. Sedan kalavverkades i princip hela skogsbeståndet. 

– De byggde upp två sågverk i skogen som drevs med ångverk. All skog som avverkades såga-des där. Sen kördes virket med häst till Braås. Nere i Kalmar berömde de virket, det var fin, tätvuxen gran. 

Alriks morbror köpte gården 1928. Då kostade den 27 000 kronor. För att finansiera köpet använde morbrodern skog från sina föräldrars gård.

– Det var ett utskifte med 150-200 år gamla tallar. Men vem skulle sätta stämplingslängden på pränt? Det blev Gösta Edström som jag tror var på Skogsstyrelsen i Växjö då. Han var här i flera dagar. Jag minns att han hade en bil som han körde fram och tillbaka från Växjö med, fort körde han. Allt skulle gå fort!

Alrik berättar hur det vackra gula huset som är byggt 1860 såg ut när han och hans mamma flyttade in 1928.

– Det var kaos! Men vi har byggt upp och reparerat det undan för undan. Här nere var det gammalt, med höga trösklar, spegeldörrar och kakelugnar. På andra våning är kakelugnarna kvar, där har vi behållit det gamla. 

 Ett helt yrkesliv på sågverk

Alrik gick sex år i folkskolan. Sen började han jobba på familjens två gårdar, både med jordbruket och med skogen.

– Men det var tungt och jag fick besvär med ryggen. Så jag började fundera på andra yrken.

Det blev tvåårig folkhögskola åren 1939-1941. Sedan blev Alrik uttagen som skrivbiträde på Ing 2 i Eksjö där han blev kvar under två krigsår. 

– Sedan fick jag plats på Franzéns sågverkskontor i Näsbykulla. Därefter var jag på Beckmans AB i Sandsbro, också det ett sågverk. Där var jag kvar som tjänsteman ända till pensionen. 

Efter pensionen har Alrik ägnat sig åt att sköta administrationen av den egna gården. 

Men innan dess, 1968, träffade han Stina från Ryssby. Tillsammans fick de dottern Sara 1970.

– Hon var min 50-årspresent, säger Alrik och ser nöjd ut. 

Med i Södra sedan andra världskriget

Alriks mamma som ägde skogen fram till sin död 1965, gick med i Södra redan 1940. Gården omfattar idag 130 hektar blandskog, mest tall eftersom den ligger på höglandet.

Alrik minns hur staten ålade skogsägarna att avverka både massaved och ved som skulle till Stockholm för att bli bränsle under kriget.

– Skogarna på den här gården hade växt upp och det kom flyktingar från Estland till skogarna för att avverka och gallra. På vintern lånade jag kälke och häst och körde ut det.

Han minns hur det låg hundratals meter långa travar längs vägen mot Slättebo.

Andra minnen som kommer fram under vårt samtal är stormar som Gudrun.

– Vi blev drabbade av Gudrun 2005, hon blåste ner mycket skog. 

Vill ha högproducerande skog

Skogen har betytt mycket för Alrik i alla år.

– Det har varit min livsmiljö. Jag har ju växt i takt med skogen. Det har varit mycket hälsosamt, säger han och berättar att en favoritplats varit kallkällan.

– Det är en väldigt stark källa där vattnet porlar ut och blir en bäck.

Alrik har tillbringat mycket tid i sin skog genom åren. Själv har han gjort en del röjningar. Resten av det praktiska arbetet har han med varm hand lämnat över till Södra. Numera har Alrik svårt att ta sig ut i skogen som inte är speciellt rollatorvänlig. I stället är det skogsinspektor Bennie Johansson som ser till att skogen mår som den ska. 

– Just nu är det mest röjning och gallring i skogen, vet Alrik och berättar att skogen som planterades samma år som han själv föddes, 1921, nu är slutavverkad.

Han konstaterar att det går mode i allt, även i skogsskötsel. 

– Jag minns när Gräv-Olle ute i Ör rensade och dikade tusentals meter. Det var fint dikat. Nu ska det läggas igen.

Ny skog snabbt

Idag äger dottern Sara större delen av skogen. 

– Hon är både duktig och intresserad.

Men Alrik är fortfarande engagerad och följer utvecklingen, både vad gäller det vetenskapliga och det som Södra förordar. 

Gården är skogsbrukscertifierad. Det tycker Alrik är bra.

– Då får man lite mer betalt. Och fem hektar är avsatt för naturvård.

Vilken fråga är viktigast vad gäller gården framöver?

– Att den sköts rationellt, medelst gallring och röjning för att få upp ny skog fortast möjligt, säger Alrik och får medhåll av sin skogsinspektor.

Trots att frågan inte har någon skoglig anknytning kan vi inte låta bli att avsluta med frågan om hur Alrik lyckats uppnå så hög ålder.

–Jag är förvånad själv, säger han och ler. 

Sen konstaterar han att han nog haft bra gener.