”Vi ser vårt skogsägande som ett förvaltarskap”

Själva gården har funnits i släkten sedan mitten av 1800-talet och Claes Rostedt är femte generationen som bor och verkar här.

Han berättar att han och hustrun Therese tog över gården den första januari 2005.

– Sen kom stormen Gudrun...

De fick en ganska omtumlande start som skogsägare. Men som tur var fanns den äldre generationen fortfarande kvar och kunde bidra med både råd och dåd.

– Vi hade ändå tur, för vi blev inte lika hårt drabbade som i andra delar av Småland. Men det blev ändå mycket arbete som vi inte planerat för. Vi höll på i två år, sen kom stormen Per, berättar Claes som till vardags arbetar som upphandlare på Nässjö kommun.

Vill jobba långsiktigt

När han och Therese tog över fanns det ganska gott om äldre skog på de 130 hektaren som utgör gårdens skogsmark. De tidigare generationerna sparade gärna skogen, medan Claes och Therese arbetat aktivt för att skapa balans över tid.

– Vi har haft flera avverkningar och är noga med snabb föryngring med nya plantor för att få en bra åldersfördelning, säger Claes och berättar att man just nu är i full färd med att sammanställa en ny skogsbruksplan.

– Vi har ungefär 50/50 tall och gran, med en viss del löv som vi behöver arbeta mer aktivt med framåt, fortsätter han.

Claes berättar också att det råder en ganska tydlig uppdelning av marken. De har en viss del med gott om grusåsar där tallen trivs.

– Den andra halvan har betydligt tyngre jord där granen är mer dominant, säger Therese.

Att använda skogen som ett sätt att snabbt skaffa sig en stor pengapåse är dem främmande.

– Vi vill jobba mer långsiktigt, ser oss som förvaltare. Och det vore roligt om gården går vidare, vi hoppas det, men tar ingenting för givet.

Paret har tre barn i åldrarna 16, 14 och 11 år. Än så länge är barnen inte så involverade i skogsarbetet även om de givetvis fått hjälpa till att plantera. Men främst är det caféet som lockar till extrajobb för familjens yngre medlemmar.

Den gamla kvarnen lever kvar

Förmodligen har det legat någon form av kvarn här vid Forsa långt före 1600-talet. 

– Men den tidigaste dokumentationen är från 1600-talet, berättar Claes.

Kvarnen har varit en klassisk bygdekvarn, dit traktens bönder kommit för att krossa sitt spannmål till djurfoder och mala mjöl för egen konsumtion.

På 1930-talet fattade Claes farfar ett djärvt beslut, nämligen att ersätta den gamla kvarnen med en ny, modernare som byggdes med hjälp av gårdens egen skog.

– Det fanns flera andra kvarnar längs vattendraget då, men när denna var klar 1938 var den väldigt modern. Det kan man se genom att fönstren är ovanligt stora.

Det ovanliga ljusinsläppet har gjort att Therese och Claes kunnat anordna flera konstutställningar i den gamla kvarnen som fortfarande används som kvarn.

Mjölnaren Gösta

Strax efter att den nya kvarnen stod färdig började andra världskriget med sina ransoneringar med regler för hur mycket (eller lite) man fick mala. Efter kriget slog så industrialiseringen till med uppbyggnaden av större industrikvarnar samtidigt som många bönder skaffade sig egna krossar. Skatten på egenmalt spannmål blev den slutgiltiga spiken i kistan för de små byakvarnarna. Men kvarnverksamheten på Forssa fortsatte. Och det har sin egen historia.

År 1942 kom nämligen en ung man som behövde ett jobb till Forssa kvarnagård.

– Gösta som han hette blev anställd på gården för att köra kvarnen.

Gösta gifte sig sedan med en av Claes fastrar och när det blev mindre att mala fanns där andra sysslor på gården som han kunde ägna sig åt. Samtidigt kunde han köra kvarnen vid behov.

– När vi tog över gården var Gösta 85 år och fortfarande smidig och igång. En av hans döttrar mellanlagrade spannmål här som Gösta malde.

Byggde upp ett café

Men vad skulle de ha kvarnen till?

– Det var ju lite för intressant att inte lära sig när det fanns en mjölnare med 70 års erfarenhet, säger Claes.

Gösta fick inviga Claes och Therese i malandets konst.

– Det är ett hantverk. Gösta jobbade med sina sinnen, han luktade, smakade och lyssnade. Han hade inga manualer, berättar Therese som är den som tagit upp Göstas mantel. 

– Vi har en bok från 1930-talet, säger hon. 

Eftersom kvarnen varit igång i alla år och väl underhållen, kunde de nya mjölnarna i princip bara fortsätta. 

De började med mjöl. Fortsatte med att baka lite surdegsbröd och ett litet bageri i garaget. 

– Sen hade vi lite fikaservering i kvarnen på sommaren. 

Therese, som jobbar som verksamhetsutvecklare vid Region Jönköpings län, hade idéer. 

– Vi ville kunna ha en året runt-verksamhet. 

På platsen där dagens café är uppbyggt fanns ett äldre garage. 

– Vi blev klara 2021 och kunde öppna till midsommar. Det är ganska många som blir förvånade över att se att det finns en damm bakom kvarnen, den syns inte från vägen.

Lyx att hämta bär i egen skog

Therese och Claes jobbar med ekologiska råvaror och försöker ha med det egna mjölet i alla bakverk.

– Vi gör allt från grunden, hantverksmässigt, säger Therese som gärna använder den egna skogens bär, blåbär, lingon och något enstaka hjortron. 

– Det är en lyxkänsla, säger hon.

Claes har använt träd från skogen till trolastaketen och konstaterar att det finns fina skogspromenader som de skulle kunna väva in i verksamheten.

– Men det är en avvägning också, konstaterar de, eftersom de själva också vill njuta av skogen som rekreation. Det finns ju mycket forskning om skogens läkande egenskaper.

Therese har sin favoritplats vid vildmossen vid ån medan Claes egentligen inte har någon favorit.

– Men åsarna och även vattnet har ju en central roll, tycker han.

Skogen ger andrum 

Claes har också alltid haft intresse av att jobba i skogen.

– Det ger ett mervärde och ett andrum, säger han och berättar att han använder skogen för att stressa ner när det blir mycket på jobbet.

Båda två är aktivt engagerade i skogsbruket, de fokuserar dock på planering, röjning och att ta bort barkborreträd och vindfällen. Större arbeten lämnar de åt Södra. 

– Vi blev medlemmar i Södra när vi tog över och har blivit mer och mer ”södrafierade”. Södra har en väl fungerande affärsmodell som vi gillar, eftersom den bygger på att jobba långsiktigt.

Södras breda spann av tjänster är också något som paret Rostedt uppskattar. 

– Efterhand som vi gjort olika åtgärder har det kännts mer och mer naturligt att jobba med Södra och vi har alltid haft väldigt bra dialog med skogsinspektorerna. 

Frihet och ansvar

Claes och Therese ser sitt skogsägande som ett förvaltarskap.

– Fastigheten var välskött när vi tog över, vi känner ansvar att hålla den i ordning.

Det finns ett genuint intresse för hållbarhet, därför är de skogsbrukscertifierade.

– Vi tänker inte att skogen är till enbart för maximal avkastning, vi ser det hela ur ett större perspektiv. Vi lämnar fröträdställningar och tycker att det är fint med de stora gamla tallarna, speciellt på grusåsarna. Vi har mycket naturområden med vattendrag och vildmossar uppströms. Den orörda och vackra skogen där saknar produktionsintresse. I dagsläget tycker vi att det är bra.  

– Det ger mig en speciell känsla att vara ute i skogen och tänka ”å, här går jag i vår egen skog”, säger Therese och konstaterar att egen skog innebär både frihet och ansvar.