”Skogsägaren har ett stort ansvar för viltet”

– Jag började prova tall på mina marker redan 1995, berättar han. Jag har gett upp någon gång och sen försökt igen. När jag köpte fastigheten på 1990-talet gick det helt åt pipsvängen med 6 000 tallplantor. Det var tufft.

Intresset för skogsskötsel har han alltid haft och de kunskaper som växte i samband med projektet Kraftsamling Tall har bara ökat hans nyfikenhet. 

– Vi har pratat mycket om att man som skogsägare ska ha viltglasögonen på när man tittar på sin skog. När man har jobbat intensivt med dessa frågor i tre år blir det mycket fokus på dem.

Hemma på de egna markerna har man nyss genomfört ett generationsskifte.

– Yngste sonen har tagit över. Min andre son och dottern har också varsin del. 

8 500 tallplantor

Själv har P-A behållit ett skifte på 52 hektar dit han och hustrun är på väg att flytta. 

– Men jag får nog fortsätta att sköta barnens marker också, säger han och skrattar lite. 

Under våren har han och sönerna planterat inte mindre än 8 500 tallplantor på markerna.

– Och vi har också provat att så med frö och självföryngring. Vi provar alla metoder på en och samma gång. 

P-A:s område tillhör de röda områdena på ÄBIN-kartan. 

– En av våra marker gränsar till ett av de älgförvaltningsområden som har högst andel årsskador enligt ÄBIN.

På ett skifte, Kylen, har P-A också ett viltdemohägn där man tydligt kan se skillnaderna på betesskadorna innanför och utanför hägnet. 

Han konstaterar att det börjar komma ganska mycket dovhjort i området. Det påverkar.

– Vi gör samma misstag som har gjorts på fler och fler ställen i Götaland. Önskemålen från jägarna har varit att spara dovhjort eftersom det är roligt med en ny viltart. Det ökar på obalansen mellan det totala antalet klövvilt och mängden viltfoder som finns i landskapet. Men nu måste vi skjuta ännu mer.

”Vi måste vara offensiva”

P-A konstaterar att det är skogsägaren som måste ta ansvar för den del av viltet som inte är reglerat på samma sätt som älgen. 

– Vi måste vara offensiva. När det gäller älgen är det inte så mycket mer vi kan göra än att gå på mötena, tycka till och driva frågorna den vägen. Är man inte själv jägare och man arrenderar ut sin mark ska man ställa krav på sina jägare, lämpligen med ett skriftligt arrendekontrakt. 

I södra Sverige har vi små skogsfastigheter och små jaktlag vilket gör att varje skogsägare påverkas av hur omkringliggande fastigheter ser på hur mycket vilt det ska finnas i landskapet.

– Det här är sådant som vi diskuterat mycket i projektet. Jag kan ju inte tvinga andra att skjuta fler rådjur eller dovhjortar om de inte vill. Vissa vill ha en ökning och vissa vill hålla igen. Men vi måste minska antalet vilt om fodret ska räcka till älgen, annars blir den utlämnad att äta mer tall. Då blir det ett jäkla tryck på tallföryngringarna.

Lite mat ger små kalvar. Små kalvar blir skruttiga kor.

– Därför är det bättre att ha lite färre djur, konstaterar P-A och fortsätter: 

– Älgkorna behöver tillgång till bra foder på vårkanten när kalvarna ska växa. 

Otåligheten ett hot

Otåligheten i dagens samhälle och kraven på snabba förändringar ser han som ett hot. Skogsbruk är ett långsiktigt arbete och träd växer långsamt. 

– Men vi måste få upp tall i skogarna, förbi älgarna, så att vi får tillbaka skogar med stort inslag av bärris vilket tar 20-30 år. Därför behöver vi hålla nere stammarna tills fodermängden ökar. När det ser likadant ut i skogen som i helhägnet, då kan vi börja prata om att öka älgstammen igen.

Att jägarna fyller en viktig funktion säger sig själv.

– Vi behöver hålla efter det övriga klövviltet så att vi får balans. 

Skapa viltfoder och gynna rätt trädslag

Som nybliven pensionär får han nu möjlighet att sköta sina och barnens marker på ett mer handgripligt sätt med fokus på att skapa viltfoder och gynna rätt träslag.

– Det är roliga och positiva sysslor, även om jag är medveten om att enbart våra insatser inte löser det stora problemet med skog och vilt i balans, säger han.

Läs mer om skog och vilt