”Jag är helt såld på kooperationen”

Mikaela Johnsson är skogsägare, grisbonde och övertygad kooperatör. Sedan i våras ingår hon i Södras styrelse.

Redan som liten kände Mikaela Johnsson att hon ville ägna livet åt de gröna näringarna. Exakt på vilket sätt visste hon inte, mer än att jorden och djuren lockade.

– Jag är uppväxt i Trollhättan, på en mjölkgård som senare gick över till spannmålsodling och skogsbruk, berättar hon. Familjen var väldigt skogsintresserad och jag har alltid tillbringat mycket tid i skogen. Ändå är det först på senare år som just skogen har blivit ett intresse. När jag var yngre tyckte jag att den var lite långsam. Det handlade alltid om att den skulle växa för nästa generation. Nu ser jag tjusningen med det.

Grisar, spannmål och skog

Mikaela bestämde sig tidigt för att gå naturbruksgymnasium och läste därefter till lantmästare på Alnarp i Skåne. Där träffade hon Christian.

– När vi var klara på Alnarp flyttade vi hit till Småland och Christians familjegård. Vi tog över företaget i samband med en generationsväxling, bildade familj och har fortsatt att satsa på både lantbruket och ökad skogsareal sedan vi tog över. Precis som varje generation före oss har gjort.

Basen i familjeföretaget är de 250 suggorna och uppfödningen av smågrisar. På 180 hektar odlas spannmål till grisarna så att gården i princip är självförsörjande på foder. Skogen består av 450 hektar produktiv skogsmark och dessutom finns ett vilthägn på ägorna.

– Vi hägnade in betesmarken för många år sedan, säger Mikaela. Nu säljer vi smygjakter till hägnet, där vi har dovhjort och mufflon.

Tre anställda finns på gården. Två arbetar med grisarna och en växlar mellan djur, åkrar och skog.

– Dessutom har vi stor hjälp av svärfar Ingemar, som bland annat skotar mycket i skogen. Han kan fastigheten utan och innan och vet mycket om vad som har och inte har fungerat genom åren. Den äldre generationens kunskap är värdefull att ha med sig.

Ett starkt engagemang

Som lantbrukare, skogsbrukare och företagare har Mikaela alltid haft ett starkt engagemang.

– Jag funderar mycket, har åsikter och är stolt över det vi gör som företagare, säger hon. Jag tycker också om att berätta om det vi gör. Eftersom vi är med i olika föreningar har jag träffat många förtroendevalda genom åren och på den vägen själv kommit att bli involverad i frågor som jag tycker är viktiga.

För cirka tio år sedan blev Mikaela engagerad i ett projekt kring LRF:s livsmedelsstrategi. Hon upptäckte att det var både roligt och givande att arbeta som förtroendevald, blev senare invald i LRF:s regionstyrelse och tog för tre år sedan klivet till LRF:s riksförbundsstyrelse.

– Under tiden har jag även haft andra uppdrag av olika slag, bland annat i frågor kring vilt, vatten och ekonomi. Men det har alltid varit med fokus på de gröna näringarna och möjligheterna att driva företag på landsbygden.

Vattenfrågan tycker hon är särskilt viktig. Ån Lagan rinner genom trädgården och familjen har förmånen att ha sin båt där gräsmattan slutar.

– Ingen är så beroende av bra vatten som vi som lever av naturen, säger hon. Här är både åkrar och skog ovanligt vattennära, så det har varit naturligt för mig att värna vattnet. Jag har exempelvis suttit i Lagans vattenråd och i Baltic Sea Stewardship, ett samarbetsprojekt om övergödning som drivs av bland andra LRF och Världsnaturfonden WWF. Jag klev dock av de uppdragen i våras för att göra plats i kalendern för bland annat styrelseuppdraget i Södra.

Medlemsfrågan viktig

När Mikaela blev invald i Södras styrelse hade hon erfarenheterna från LRF på meritlistan, men inga tidigare förtroendeuppdrag inom Södra.

– Miljö, vatten och ekonomi är frågor som är högaktuella även inom Södra, säger hon. Efter åren inom LRF har jag också en förståelse för de stora ekonomiska penseldragen. Andra frågor jag brinner för är näringspolitik och kooperation. Jag är helt såld på kooperationen och är övertygad om att det finns stora fördelar med att samverka ekonomiskt. Titta bara på Södra och vilken styrka medlemmarna har byggt upp tillsammans genom åren. Med vår konkurrenskraftiga industri kan vi tjäna pengar på vår skog.

Medlemsfrågan ligger Mikaela extra varmt om hjärtat.

– Vi måste hela tiden se till att vi har kontakt med medlemmarna. Medlemsdemokratin ska fungera och det är viktigt att den enskilde skogsbonden känner att han eller hon faktiskt är Södra. Södra är inte bara en affärspartner, utan alla medlemmar är också en del av föreningen. Vi har möjlighet att göra våra röster hörda, påverka beslut och till och med förändra.

För att alla medlemmar ska känna sig hemma i föreningen poängterar Mikaela att Södra ständigt behöver jobba med sin kultur.

– Kulturen handlar dels om frågor kring vilka vi är och vilka vi vill vara, hur vi beter oss och vilken skillnad vi gör. Dels om att skogsägandet kan se olika ut, vilket innebär att Södra behöver vara lika relevant för unga som äldre skogsägare, för de som bor på gården och de som bor i staden. Vi ska erbjuda lösningar på många olika sätt att äga skog.

En sund förening klarar av att ha medlemmar med olika tankar och åsikter, menar Mikaela.

– Jag tror att debatt och diskussioner stärker oss. Dock upplever jag att det är färre motioner till Södras stämma än till LRF:s. Det kan det finnas olika orsaker till, men medlemsdemokratin är viktig och både styrelse och ledning mår bra av inspel från medlemmarna.

På samma sätt talar hon sig varm för att ledning, styrelse och andra förtroendevalda träffar medlemmarna på skogskvällar och andra sammankomster.

– Det har nyligen skapats ett kooperativt utskott i styrelsen, med uppgift att förarbeta medlemsfrågor och kooperativa frågor innan de når styrelsen. Jag sitter med i det utskottet och även om allt ännu är nytt, tycker jag att det visar hur viktiga dessa frågor är. Nu ser jag mycket fram emot höstens styrelsemöten och skogskvällar. Det är roligt att samtala med andra skogsägare och jag upplever att många medlemmar är stolta över sin förening. Det är en känsla jag delar med dem.

Röjsågen en kompis

Mikaela och Christian är till viss del självverksamma i skogen. Med både skördare och skotare i maskinparken kan de göra alla typer av åtgärder.

– Men de kör inte jag, säger Mikaela. Röjsågen är däremot min kompis och den hänger jag gärna på mig för att få komma ut i skogen, svettas och rensa hjärnan en stund. 

Fastighetens storlek gör att de inte hinner med allt själva. Södra engageras för avverkningar och även en del röjningar, gallringar och planteringar.

– Vi är noga med att följa vår skogsbruksplan, ha ett effektivt skogsbruk och inte halka efter. Därför drar vi oss inte för att ta hjälp när det behövs. Ska vi vara i fas och hålla tillväxten behöver vi göra rätt åtgärder i rätt tid.

Skogen är grandominerad, men målsättningen är att spara löv där det går för att skapa blandskogar.

– Vi försöker också få in mer tall, men än så länge har det varit omöjligt på grund av betesskador från rådjur och älg. 

Produktionen är hjärtat i den skogliga verksamheten, men ambitionen är att produktionsskogen ska vara så naturnära som möjligt.

– Vi håller skyddsavstånd till vatten och jobbar med blommande åkerkanter för pollinatörernas skull. Vid avverkningar tar vi hänsyn till vattnet och skyddar det med ridåer. På samma sätt undviker vi att plantera alldeles intill de stenmurar som finns i skogen. Men allt tar tid och vi kommer inte att hinna runt hela fastigheten under vår tid. Vi får ta ett steg i taget och göra de insatser som är rimliga och möjliga med tanke på våra ekonomiska förutsättningar. Vi är stolta över vad föregående generationer har skapat och vill nu göra det bästa vi kan utifrån våra möjligheter och den kunskap vi har idag.

Viktiga framtidsfrågor

Förutom kooperation och medlemsdemokrati brinner Mikaela lite extra för näringspolitik.

– Det pågår en skogsdebatt där många har åsikter om hur vi ska bruka skogen och om vi ska bruka den över huvud taget, säger hon. Det är en viktig framtidsfråga, men jag tror inte att vi behöver vara överdrivet oroliga. Snarare är debatten en möjlighet och ett skyltfönster där vi kan berätta om det vi gör. Men vi ska agera på ett ödmjukt sätt och inte genom konfrontation. Varje skogsägare är en ambassadör som kan berätta och påverka.

Hon ser också debatten som en möjlighet till utveckling, där båda sidor kan lära sig något nytt och där konstruktiva tankar och idéer kan födas.

– Jag upplever att det finns en stolthet över det svenska skogsbruket i de flesta politiska partier. Sedan har vi förstås det som händer på EU-nivå också, men vi har en bra bevakning i Bryssel. 

Mikaela tror på samarbeten inom näringspolitiken, både med LRF och med övriga skogsägarföreningar. 

– Kommunikation och påverkan kostar mycket pengar, så det är smart att samarbeta när det är möjligt. Över huvud taget tror jag på att samverka med andra, även med organisationer som inte alltid tycker som vi. Våra frågor kräver gemensamma vägar framåt, för det finns inga enkla svar. De som kommer med enkla svar har fel, brukar jag säga.

En annan framtidsfråga handlar om marknaden och hur den kommer att utvecklas. Hur Södra som förening kan vara stark och stabil i både goda och mer oroliga tider.

– Det är en rejäl klimatomställning som pågår, säger Mikaela. Produkter, material och bränslen ska bytas ut och skogen kan stå för många av de lösningarna. För att navigera rätt behöver vi ha klart för oss var skogen kommer att göra mest nytta och var betalningsförmågan kommer att finnas. Det är viktiga insikter om skogsgården ska fortsätta tjäna pengar. Min vision är att vi ska bygga Södra för många generationer framåt. Att vi vågar vara lika långsiktiga inom Södra som vi är på skogsgården när vi planterar det som ska växa i 80 år.

Oavsett hur Södra och produkterna från skogen ser ut i framtiden ska föreningen vara förankrad i skogsgården.

– Södra finns till för den enskilde skogsbonden, säger hon. Medlemmen står i centrum. Det är viktigt för mig och något som kräver ständig anpassning, speciellt nu när skogsägandet förändras och olika medlemmar har så olika behov och intressen. 

Jakt och orientering

Fritiden ägnas gärna åt jakt och åt familjen, som förutom Christian även består av barnen Lisa, 14 år, Jakob, 7 år, och Joel, 5 år.

– Jakt har varit en stor del av mitt liv sedan jag var liten, säger Mikaela. Älgjakten är en viktig tradition och jag brukar också vara ute några gånger under pyrschen, som jag tycker är rolig. Vildsvin jagar vi också, men mest för att det är tvunget. Det är ett djur som det är svårt för lantbruket att leva med.

Efter att dottern Lisa började orientera i lokala föreningen FK Finn har hela familjen greppat kartan och kompassen.

– Vi kanske inte är så bra, men vi tycker att det är roligt. Det är också intressant att se skogen ur olika perspektiv, som skogsägare, jägare, orienterare och svampplockare, till exempel. Skogen tillför många fina värden.  

Familjen är även intresserad av historia och omvärld. 

– Vi samtalar mycket om samhället, var vi kommer ifrån och vart vi är på väg. Av någon anledning har jag länge varit fascinerad av Ukraina. Christian och jag var där 2018 och besökte bland annat Kiev och Tjernobyl. Om möjligt gör den resan att det pågående kriget känns än mer tragiskt och fruktansvärt. Annars är vårt stora intresse att leva vårt liv här på gården. Det finns förstås tunga dagar också här, men en förutsättning för att driva företag på landsbygden är ändå att man älskar det man gör.

Bok- och poddtips från Mikaela

– Sommar i P1 är mitt sommarnöje och jag tycker att det har varit många bra sommarprat i år. Bengt Einar Johansson, som kallas ”Sotarn”, var rolig. Journalisten Diamant Salihu, som pratade om gängbrottslighet, samt sportbilsbyggaren Christian von Koenigsegg, var också intressanta. USA-podden och Europa-podden lyssnar jag också på. Bland böcker jag läst under senare år sticker ”Svälten” av Magnus Västerbro ut. Intressant som ett stycke svensk historia och speciellt för oss lant- och skogsbrukare. Den är jag sugen på att läsa om.