Inför Viltdemohägnens dag den 13 augusti: Besök Anna-Karin Malm i Tranhult

– Det här var min pappa Gunnars ungkarlsgård, berättar Anna-Karin Malm som har ytterligare en fastighet.

Hon förklarar att gården för ovanlighetens skull inte är skiftad och visar på en markkarta i telefonen hur fastigheten ligger uppdelad. 

– Det är olika typer av mark, både bördig och stenig, en bit här och där.

Anna-Karin Malm har alltid varit intresserad av skog och mark och har haft flera uppdrag i förtroenderådet samt varit ordförande i älgförvaltningsområdet. Idag har hon lämnat över posten till Anders Strandh som har ett brinnande intresse för skogsbruk och viltförvaltning.

Ett hägn i varje sbo

I samband med Södras satsning på Kraftsamling Tall var det dags att avverka på platsen där viltdemohägnet står idag. 

– Södra ville ha ett hägn i varje skogsbruksområde så jag anmälde mitt intresse, berättar Anna-Karin.

Inspektorn och skogsbruksområdets viltansvarig hjälpte henne att bestämma exakt var hägnet skulle placeras.

– Det främsta syftet med hägnet är att visa hur betestrycket av klövviltet ser ut, säger Anders Strandh som tillsammans med Anna-Karin planerar viltdemohägnets dag den 13 augusti.

– Det är ju ingen som ser den uppätna smörgåsen, säger Anna-Karin.

Det hon menar är att vi inte tänker på vad som händer i skogen där vi går regelbundet. Vi får inga referenser och tror att det vi ser är ett normaltillstånd och kan inte avgöra om något fattas. I ett viltdemohägn blir det tydligt vad som faktiskt sker. 

Tydlig skillnad

Hägnet är uppdelat i tre delar, helhägn, halvhägnad och helt ohägnat, som referensyta.

I den första inhägnaden kommer inga djur in alls. Här frodas grönskan, mjölkört och hallonsnår växer vilt och rönnen är mer än manshög.

Nästa hägn, det halvhägnade, har en springa på cirka 50 centimeter längst ner. In hit kommer både hare och rådjur, men inga älgar. Det råder en påtaglig skillnad mellan ytan som är helt inhägnad och denna. Och värre ska det bli.

– Bortsett från hägnet råder exakt samma förutsättningar på alla tre ytorna, försäkrar Anna-Karin. Jag har planterat enligt Drettingemetoden* på intilliggande delar av hygget så min förhoppning är att det ska bli blandskog med en ökad tallandel. 

Kikar vi på referensytan, det vill säga ytan som inte är hägnad alls, ser det helt annorlunda ut. Varenda liten tallplanta är betad minst en gång, ofta fler. Härute finns inte en enda mjölkörtsplanta som är något av en signalört.

– Finns inte den så råder inte balans, slår Anders fast.

– Vi har så högt viltbetestryck nu att vi måste göra något för att få igång föryngringen, säger Anna-Karin och konstaterar att arbetet kräver både tid och investeringar.

Men hon vill ha en växande skog.

– Växande skog ger klimatnytta, den binder koldioxid och är bra både för den biologiska mångfalden, samhällsnyttan och den enskilda skogsgården, konstaterar hon. 

Starkt engagemang

Anna-Karin och Anders har båda två ett starkt engagemang i Kraftsamling Tall på olika sätt.

– Under pandemin deltog jag i flera digitala utbildningar. Det var smidigt, sparade restid och var lätt att ta till sig, berättar Anders som också varit med under en av tre regiondagar som Södra erbjöd dem som arbetar med viltfrågan inför Viltdemohägnens dag.

– Där lärde jag mig jättemycket, summerar han, jag hade precis börjat i älgförvaltningsområdet så det var ett väldigt bra sätt att förbereda sig.

– Det bästa är ju att komma ut och se hur det faktiskt ser ut, konstaterar Anna-Karin.

Hon och hennes familj har lagt ner en hel del engagemang i hägnet på hennes mark. Här går en skogsväg och i bortre ändan av hägnet har de iordningställt en grillplats med bänkar och bord. Här blir det servering den 13 augusti.

Och fortsätter vi ett litet stycke in i skogen ser vi mäktiga tallar resa sig mot skyn. Marken är täckt av blåbärsris som snart kommer att ge bär.

– Den här skogen är 54 år, vet Anna-Karin. Det tar omkring 30 år för mina tallplantor därborta att komma hit. 

Under förutsättning att de får växa i fred. 

Hoppas att många kommer och tittar

Anna-Karin berättar att hon satt upp viltkameror borta vid hägnet. När hon visade jägaren bilder därifrån restes snart ett torn på hygget.

– Jag är ju inte jägare själv, men har tagit en mer aktiv roll och har mer dialog med jägaren.

Anders lägger omkring 50 kvällar varje år för att viltvårda sina marker med bössan.

– Att jaga ökar kvaliteten, både på stammar och fodret, konstaterar han och fortsätter: 

– Sju rådjur motsvarar en älg i energikonsumtion.

Både Anders och Anna-Karin ser fram emot den 13 augusti och hoppas att många hittar ut till hägnet i Tranhult. 

– Det ligger strategiskt till, inte så långt från Jönköping och hyfsat nära Bondstorpsvägen.

* Fotnot: Drettingemetoden innebär att genom att kombinera plantering och fröträd säkerställa föryngring i områden där viltbetesskador förekommer.