Tomas Anderssons råd inför framtiden: ”Håll i och håll ut”

– Vi har gjort massor de tre senaste åren, konstaterar Tomas Andersson som fick uppdraget att vara projektledare för projektet Kraftsamling Tall.

Två stora utmaningar låg framför projektgruppen: att få markägare att föryngra sina tallmarker med mera tall och att få ner betesskadorna till rätt nivå.

Tomas, som själv varit en aktiv skogsägare och jägare sedan 1960-talet poängterar att det är viktigt att inte glömma det historiska perspektivet.

– På 1960- och 70-talet hade vi väldigt lite djur i markerna och inga skador i skogen överhuvudtaget. Jag, precis som alla andra, sparade djur för att öka stammarna.

Under 1980- och 90-talet skedde en formlig explosion av vilt.

– Då blev det en norm att vi skulle kunna ha så mycket vilt, konstaterar Tomas.

Men samtidigt började man kunna se viss skadeverkan i skogen och många löste problemet genom att föryngra med gran i stället för tall. Den lösningen visades sig vara en smula skev, eftersom granen inte trivdes på tallmarken.

I början av 2000-talet hade man insett misstaget, men vad göra?

– Vi förstod att vi måste sätta mer tall och återgå till ett annat skogsbruk. Vi kan inte ha den här nivån på viltet, fodret räcker inte till och här står vi nu, säger Tomas.

Allt fler tallföryngringar

Den första utmaningen i projektet, att öka viljan att föryngra med tall och ståndortsanpassa, var inte helt lätt att få gehör för.

– I början handlade projektet mycket om att öka insikten om problematiken. Sen gick vi mer över till att informera, vara ute på medlemsträffar och prata om vad vi måste göra.

Tomas konstaterar att markägarna har blivit duktiga på tallföryngring.

– Man har ju sett att det inte blev bra när vi satte gran på fel marker, det blev dåliga granar, med rötskador och barkborreangrepp. Här har vi kommit en bra bit på väg, men vi måste fortsätta och även öka tallandelen på mellanmarkerna. Då kommer vi om några årtionden att ha markant mer bärris, ljung och så vidare i våra skogar.

Förhoppningsvis blir det bättre

Målet för projektet har varit att få ner betesskadorna till max fem procent i minst hälften av älgförvaltningsområdena i Götaland.

– Där är vi fortfarande långt ifrån om vi ska vara ärliga. Vi kan se en kraftig ökning i viljan att föryngra med tall, men det kommer ta tid innan vi ser effekterna. Förhoppningsvis blir det bättre.

Att få gehör för att antalet klövvilt måste minskas för att skadorna ska minska har inte varit helt enkelt.

– Alla markägare och jägare har ännu inte förstått att vi måste få ner djurantalet snabbare. Och här måste vi vara överens på båda sidor.

– Det finns områden där man agerat och vidtagit de åtgärder som krävs för att minska klövviltstammarna medan andra inte lagt lika mycket vikt vid det. Fler och fler börjar dock förstå att något måste göras och fler får också insikten, vilket leder till åtgärder. Det är kul.

Råd inför fortsatta arbetet

Tomas Andersson konstaterar att Kraftsamling Tall varit ett roligt projekt att ha varit en del av, även om han också känt ett visst mått av frustration ibland.

– Ibland har jag känt att ”varför gör vi inte det vi vet att vi måste göra för att få en bra skog”. Jag är ju jägare själv och vill ha en bra viltstam. Och det spelar ingen roll vilken art som ligger bakom betesskadorna, det är det totala beståndet som måste minska i antal.

Hur lyder dina bästa råd inför det fortsatta arbetet?

– Håll i och håll ut. Vi måste fortsätta. Det här är långsiktigt, det tar 30 år innan det ger full effekt. Därför är ett viktigt råd att lära av historien.

– Sedan är det viktigt att försöka samverka, att prata med varandra över gränserna, både geografiskt, över större områden och mellan markägare och jägare. Jag har flera exempel där man pratat och kommit överens. Där händer det saker.

Tomas konstaterar också att det finns stora skillnader mellan olika områden i Götaland och att det är viktigt att utgå från hur det ser ut i det aktuella området.

– Vissa har mer älg och mindre övrigt klövvilt, andra har mycket rådjur och dovhjort och färre älgar. Det ger helt olika förutsättningar för vilka åtgärder man behöver ta till.

Han avslutar också med ett handfast råd till alla skogsägare:

– Gå ut och titta i skogen! Jag jobbade tidigare med växtodling och lärde mig tidigt att gå ut och titta hur det ser ut och det är minst lika viktigt i skogsbruket. I dag har vi ett snitt på 15 procents betesskador i Götaland. Alla ser inte skadorna, därför har vi satt upp 40 viltdemohägn i Götaland, där det stora betstryckets påverkan på plantor och annan vegetation i landskapet visas. (Läs om Viltdemohägnens dag, som Södra planerar för i sommar, här bredvid.)

– Man kan sätta upp egna mindre hägn i sin skog om man vill. Jag har jobbat i de gröna näringarna hela mitt liv och kommit fram till att allt handlar om att få växter att må bra och trivas. Likadant är det med djuren. De ska må väl och få tillräckligt mycket mat. Då blir det bra och alla blir nöjda, säger Tomas Andersson.