Gunnar Emanuelsson på släktgården Nääs säteri: ”Jag ser mig som en förvaltare av gården”

I det lite mindre, gula huset som ligger strax intill bor Henriks svärson, Gunnar Emanuelsson som är den som idag driver gården. Men Gunnar är inte ensam i arbetet. Dottern Elin, som egentligen  bor i Jönköping, tillbringar mycket tid här tillsammans med sina två yngsta barn, Folke och Vera som är gårdens sjätte generation.

– Barnen älskar att vara här, de är hellre här än i förskolan, säger Elin som just idag står i pubköket  för att laga mat till kvällens sammankomst.

Ofta sover de över, drängstugan är ”deras” och den delar de med gårdens pendlande bryggare, Jesper Meyer.

– Det är klart att jag drömmer om att flytta hit, jag har väl aldrig riktigt flyttat hemifrån, säger Elin och skrattar lite.

Satsade på vilthantering

Förutom att laga mat åt pubgäster har Elin tidigare jobbat som förskolelärare men numera satsar hon all sin tid på gården och är den som ansvarar för vilthanteringsanläggningen.

– Pappa har alltid jagat och jag har varit med. När jag träffade Marcus, min man, var han jätteintresserad av jakt.

År 2009 startade paret Nääs Kött & Vilt.

– I våras växlade vi upp och kan numera också ta emot vildsvin, berättar Elin och konstaterar att  vildsvin faktiskt bör ses som en resurs hellre än som ohyra.

– Det är både svenskt och lokalt, väldigt gott, klimatsmart och det finns mycket av det. Om vi bara lär oss att ta vara på det är det en fantastisk resurs.

Vilthanteringsanläggningen har en kyl där jägarna själva kan hänga in viltet dygnet runt.

– Sen är vi två stycken som hjälps åt att flå och stycka.

En del av köttet vidareförädlas hos Börjes chark i hyfsat närbelägna Aneby.

– Och i år har vi provat vildsvinsskinka. Köttet säljer vi i vår egen gårdsbutik på sommaren samt på den stora julmarknaden som är varje år, som färdiga lådor direkt till konsument och till restauranger i Jönköping.

Tog över som 15-åring

Gården Nääs är på 414 hektar och har 330 hektar skog. Här är Henrik Jonsson född och uppvuxen.

– Min far gick bort när jag var femton år, säger han och berättar att det aldrig rådde någon tvekan om att fortsätta faderns arbete.

En arrendator skötte djuren under några år, men skogen tog den unge Henrik själv över.

– Pappa hade hunnit gå med i Södra, 1943. När han gick bort blev jag medlem.

Det fanns ingen skogvaktare på den tiden, utan Henrik fick sköta den biten själv, med hjälp av  grannarna. Bokföringen tog han också hand om.

– Och jag har faktiskt jobbat på Södra också, jag jobbade som hjälpmätare ett halvår efter kriget, på den tiden Södra var stora på att sälja ved.

– Sedan var jag med och bildade skogsbruksområdet 1960, Östergötlands första.

Henrik hämtar fram en pärm där han sparat protokoll och annat från tiden som aktiv. Ordförande i skogsbruksområdet fick han inte kalla sig, när det blev hans tur att ta över hade man delat sbo:t i två och ändrat rollen som ordförande till sammankallande. Posten som sammankallande/ordförande  höll han till 1981.

Leverantör i 68 år

– Jag har haft mycket hjälp av Södra, säger han och konstaterar att han varit leverantör i nästan  sjuttio år, sextioåtta hann det bli innan svärsonen Gunnar och hans fru Helena tog över.

– Jordbruket lades ner på 1990-talet. Gunnar arbetade istället i byggbranschen, men ville gärna göra någonting annat. Det hade också blivit dags att göra något åt ladugården som byggdes 1912 och inte längre höll måttet för djurproduktion.

2013 hade en del av ladugården gjorts om till gårdsbryggeri. Idén med ett eget gårdsbryggeri var inte så långsökt. Här på Nääs odlades nämligen inte mindre än 500 humlestänger på 1700-talet. Och nere vid sjön fanns en gammal byggnad, en så kallad ”kölna” där man förr torkade malt.

Den renoverades av Länsstyrelsen och kärnprover visade att den byggts någon gång i början av 1800-talet.

– Förr i tiden var det lagstadgat att man skulle odla humle till öl, det var ju det alla drack, konstaterar Elin.

Hantverksbryggeri

– Jag ser mig som en förvaltare av gården, säger Gunnar.

Att starta ett hantverksbryggeri blev därför ett sätt att förvalta gårdens historia. Gunnar tog hjälp av Lars Schweitz, en nestor inom svenskt ölhantverk. Idag finns öl från Nääs på Systembolaget. Bryggeriet har flera olika sorter, bland annat lager, IPA, APA, pale ale och stout ingår i sortimentet. Folkölen säljs i gårdsbutiken och man ordnar också regelbundna ölprovningar.

– Investeringen motsvarar nog grannarnas investeringar i sina ladugårdar, tror Gunnar och konstaterar att de 12 000 mjölkbönder som fanns när han själv flyttade till Nääs minskat till 3 000 idag.

– Jag tröttnade på att vara mjölkbonde, men marken arrenderas ut och jag ville göra något som visar att gården kan försörja sig på annat än animalieproduktion.

Låter Södra göra jobbet

Skogen är givetvis en viktig del av gården.

– En ekonomisk avkastning är helt enkelt nödvändig, konstaterar Gunnar som är den som driver skogsbruket idag även om en generationsskiftesprocess är inledd.

– Södra gör allt, jag lejer både röjning, gallring och slutavverkningar och jag tar råd från skogsinspektorn. Sen står svärfar för mycket kunskap och i viss mån är min son skogsintresserad. Min son Alfred kom hem efter stormen Per och ägnade ett halvår åt att röja upp tillsammans med Södra och Henrik, då skedde en stor kunskapsöverföring. Svärfar var ju leverantör till Södra fram till för några år sedan och det är nog mindre än tio år sedan han tog hem det sista björkvedslasset.

Andra värden än produktionsskog

Gunnar konstaterar att Nääs skog är omväxlande.

– Vi sätter av skyddsvärda områden, det har varit ganska genomgående i svärfars förvaltning att vi inte bara ska ha produktionsskog utan att det också finns andra värden.

Ett sånt värde är det som familjen kallar Henrika Hage. Här, gårdsnära, började Henrik redan för sextio år sedan vårda ett tio hektar stort område omgivet av ädellöv som gamla ekar. Området har kompletterats med lindar och evighetstallar och en promenadstig löper rakt igenom.

– Kärnan är planterad gran, men här finns alla svenska barrträd och vedarter.

På Henriks vardagsrumsbord ligger två fotoböcker som dokumenterar arbetet och i bryggeriet finns trissor gjorda av de olika träsorterna.

– Där får besökarna gissa vilka träsorter det är när vi har event.

Området ligger Henrik varmt om hjärtat.

– Vem har rätt att avverka dessa flerhundraåriga träd? Vi är förvaltare.

Känner sig stolt över gården

Henrik och Gunnar konstaterar att det inte finns många kvadratcentimeter av marken som Henrik inte beträtt. Det finns bestånd som han varit med och planterat eller sått där det nu är avverkningsdags. Och Henrik tar fortfarande bilen ut för att titta till ”sin” skog.

– Vi har i flera år drabbats av granbarkborre och torkan 2018 satte sina spår 2019. Det betyder att de gallringskontrakt vi haft med Södra gått åt till att hugga barkborreträd så nu finns ett uppdämt gallringsbehov, säger Gunnar.

Men han slår fast att Södra ingår i den övergripande förvaltningstanken.

– Vi är trogna Södra och vi är nöjda med Södra. Vi anlitar Södra på olika sätt, ibland blir det rätt, ibland fel. Men om man inte gör saker själv får man acceptera att andra gör efter eget huvud. Det mesta landar rätt och jag känner mig stolt över skogsbruket och att gården är välskött.