Att välja bland arter

Ett begrepp som används flitigt inte bara inom naturvård och forskning utan även i politik och opinionsbildning är biologisk mångfald. Det är dock ett komplext begrepp som innehåller mycket mer än enbart antalet arter.

Att välja bland arter

När vi ska omsätta kunskaper om arter till praktisk naturvård så hamnar vi snabbt i valsituationer. Vilka arter ska jag välja att prioritera när arter står mot arter? Vissa kommer gynnas och andra missgynnas oavsett om de är rödlistade, fridlysta eller finns listade i internationella konventioner.

Låt oss säga att en markägare har ett bestånd där det påträffats två rödlistade lavar på asp, två på ek och två på gran. Dessutom entita och kungsfågel som alla är fridlysta i likhet med alla fågelarter och ej får störas. Ett förslag från en rådgivare kan vara att området ska lämnas för fri utveckling med motiveringen att det finns rödlistade arter i området. Då kommer på sikt lavarna på asp och ek sannolikt slås ut när gran tar över. Om man istället väljer skötsel är det vanligaste att man tar bort gran. Då kan det gå ut över miljön som passar granarterna även om inte just träden med lavarna tas bort vid åtgärden. Och av fåglarna gynnas entitan när granarna tas bort medan kungsfågeln missgynnas. Två rådgivare kan hålla på var sitt förslag och kalla respektive åtgärd för att gynna biologisk mångfald.

Men det vore mycket bättre att tala i klartext. Det skulle lite tillspetsat kunna låta så här: ”Av de rödlistade och fridlysta arter som finns i det här beståndet väljer jag att gynna de arter som behöver asp och ek och missgynna de som behöver gran”. Den andra skulle då säga tvärt emot. Egentligen har ingen helt rätt eller fel.

Mindre hackspett eller skorplavar och markflora

Den mindre hackspetten är rödlistad i kategorin nära hotad (NT). Den behöver löv- och blandskogar med både grova och smala träd. Gamla ekar med döende kronor och björkar eller alar som bildar högstubbar lämpliga som boträd är viktiga inslag. Sådana miljöer kan man hitta i oskötta strandskogar och igenväxande hagmarker. Huvudfödan är bark- och vedlevande insekter. Näringssöket sker ofta i trädkronor med döda grenar samt på smala döende eller döda träd. Men att ekar står och dör i skogen är samtidigt negativt för många arter som behöver solbelysta träd. En miljö där dessa krav uppfylls är betade öppna hagmarker med stora ekar. Dessa hävdade marker är några av de artrikaste miljöer vi har. Visst kan mindre hackspettar födosöka på döda ekgrener även i detta landskap, men det är inte deras optimala häckningsmiljö då den inte hackar ut sitt bo i ekar.

Så ytterst handlar det om att väga arter mot arter. Om vi vill gynna rödlistade skorplavar som exempelvis gul dropplav och markfloran bör vi frihugga ekarna i hackspettskogen och återföra betet. Om vi prioriterar mindre hackspett så bör skogen lämnas orörd så när som på att hålla efter gran. Bägge åtgärderna kan vara bra för biologisk mångfald. Men vi får acceptera att oavsett val kommer vi att både gynna och missgynna flera arter, också rödlistade, även om det i debatterna ogärna talas om det.

Att bränna eller brinna

En skogsbrand är förödande för arten människa men bra för många andra arter. Så skulle man enkelt kunna sammanfatta effekten av bränder. Branden är tillsammans med stormar och översvämningar en av de viktigaste naturliga störningar som under årmiljoner format vår flora och fauna. I takt med att vi blivit duktiga på att förhindra och släcka bränder så har arter som behöver brandens påverkan på skogen fått det svårare.

Naturvårdsverket uppger att cirka 100 arter av insekter och svampar är helt beroende av brand för sin överlevnad. Därför görs det numera kontrollerade småskaliga naturvårdsbränningar. Likaväl som vi vet vilka arter som gynnas behöver vi veta vilka som missgynnas. För ett antal år sedan hade jag kontakt med en ekolog på det stora skogsföretaget UPM Kymmene i Finland. Han experimenterade med naturvårdsbränningar i olika typer av hänsynsytor. Han berättade att det efter bränning i en yta med asp hade kommit ett 10-tal rödlistade skalbaggar dit. Samtidigt hade flera andra rödlistade arter försvunnit då de brunnit upp, främst lavar som växte på levande träd. Att offra rödlistade lavar för att få rödlistade skalbaggar kan vara bra naturvård. Men det kan vara lika bra att göra tvärtom, inte bränna utan prioritera lavarna på bekostnad av skalbaggarna. Arter står mot arter och vi måste välja. Men sedan kommer det viktigaste, att motivera valet, samt att sprida kunskap om åtgärderna och arternas ekologi.

Så när ni själva tvingas välja där arter står mot arter, fall inte för frestelsen att endast sätta en symbolisk rådgistämpel med texten ”bra för biologisk mångfald” över ert val. Berätta istället vilka arterna är och något om deras ekologi. Vem vet, kanske kommer ni därefter att anses som expert.

Lycka till!

Text: Gustaf Aulén