Ökat markägarengagemang behövs inom älgskötselområden

Sven-Olof Salomonsson har bott en stor del av sitt liv på gården Kovra utanför Borås som hans föräldrar köpte på femtiotalet. 

– Jag kanske rent av får se en slutavverkning här som jag varit med och planterat, konstaterar han och berättar att han som ganska ung fick ta över ansvaret för gården sedan fadern dött tidigt. 

Med god hjälp av grannar, vänner, Skogsstyrelsen och Södras inspektorer gick det bra. Sedan 2012 har Sven-Olof engagerat sig i älgförvaltningen.

– Det har blivit några timmar. Vi är ett bra gäng i gruppen, säger han och konstaterar att arbetet är just ett grupparbete, ingen enmansshow. 

Han upplever också att man har ett bra samarbete med älgskötselområdena och konstaterar att samrådsmöten är ett viktigt redskap i skogs- och viltförvaltningen. 

Ökat engagemang behövs

– Samrådsmötenas syfte är att ge möjlighet för markägarna att lämna synpunkter på hur viltskadorna kan minskas. Vi vill stärka markägarna att våga göra sin röst hörd och målet är att fler skogsägare ska delta aktivt i älgskötselområdena. Och det övergripande syftet är att vi får viltstammar som är i balans med fodertillgången och viltstammar av bra kvalitet.

Idag har Sven-Olof Salomonsson fått besök av viltsamordnare Stefan Persson från projektet Kraftsamling Tall för att prata om utbildningsbehov där älgförvaltningsområdena ska samverka med Södras och LRF:s förtroendeorganisationer för att skapa skogsdagar och aktiviteter på temat.

De slår fast att skogsförvaltning och viltförvaltning hör ihop. 

– Markägaren ansvarar för både skogs- och viltförvaltningen. För effektiv viltförvaltning krävs dialog mellan markägare och jägare, säger Sven-Olof och poängterar att dialogens bas ska utgöras av fakta, inte tyckande.

Lokal kunskap behövs

Att öka kunskap kring fodertillgång, betestryck, skogens allmänna tillstånd och spillningsinventering är viktigt, tycker både han och Stefan Persson. Sven-Olof plockar fram en bild från en spillningsinventering i södra delen av Svenljunga och Marks kommuner. 

– Det är lurigt att räkna antal djur i snitt per tusen hektar. Man måste ha klart för sig att viltet är ojämnt fördelat, säger han och pekar på bilden. 

Där visas tydligt hur antalet spillningshögar är betydligt högre på vissa ställen medan det i angränsande område bara finns ett fåtal. 

– Skötselområdena är inte homogena, tätheten varierar. Det är därför vi måste ha den lokala kunskapen.

Både Sven-Olof och Stefan skulle gärna se att ännu fler markägare engagerar sig i faktainsamlingsarbetet, det vill säga kontrollerar betestryck och det allmänna tillståndet i skogen. De konstaterar också att det är lätt att bli hemmablind om man inte mäter betestrycket. 

– Vi har haft ett antal utbildningstillfällen hur man gör detta. De som gått den brukar se med helt andra ögon på skogen. När jag är ute på samrådsmöten brukar jag fråga deltagarna om någon gått utbildningen. En gång var det en som svarade att han hade gått den två gånger: ”För repetition är bra”, sa han.

Sven-Olof skulle gärna se att de organisationer som är involverade i skogen satsade än mer resurser på just utbildning för markägare och jägare i hur man gör betestryckinventeringar.

– Med kunskap kommer engagemang. Till exempel bör man titta på viltbetet innan löven slagit ut, men man måste veta vad man tittar efter. Det är bra att kombinera betesinventeringen med spillningsinventering. Det sparar tid och man kan använda samma kartunderlag.  

Jägaren är markägarens resurs

Sven-Olof nämner också detta med rättvis tilldelning och att man nog inte kan förvänta sig millimeterrättvisa eftersom förhållanden skiljer sig åt geografiskt.

– Det är ungefär som om jag inte har någon avverkningsbar skog hos mig så kan jag ju inte gå till grannen och avverka hans. Likadant är det älgen, har jag ingen älg här måste jag acceptera att de som har mycket älg kan skjuta fler. 

Och det finns ofta en anledning till att det finns fler älgar på vissa ställen: Skogens tillstånd.

– Älgar vill ha foder och skydd, slår Stefan Persson fast. 

Eftersom älgens närvaro varierar geografiskt behöver stammen förvaltas över ett större område, konstaterar Sven-Olof och Stefan. Dialog och samråd är viktiga.

Hur ser du på det här med avskjutningsregler/avlysningsjakt?

– När vi är ute och pratar förordar vi så få regler som möjligt. Varje regel innebär ett missat skottillfälle. Skjuter man enligt skötselplanen så många tjurar, så många hondjur och så många kalvar så är det ingen risk att stammen hamnar i obalans jämfört med om man bara skjuter tjurar. Däremot kan man komma överens om att spara några kapitala tjurar. Och upplever man att något känns skevt kan man alltid revidera planen till nästa år. Allt beror på betestryck och fodertillgång. Jägarna är markägarens resurs att genomföra viltförvaltningen, säger Sven-Olof och tillägger att det är bra att tillämpa avlysningsjakt efter några veckor in i jaktsäsongen för att nå målen enligt skötselplanen. 

Alla markägare ska bli inbjudna

Hur ska man få markägarna att komma på samråden?

– Det varierar nog från skötselområde till skötselområde, tror Sven-Olof och rekommenderar att styrelsen är tydlig med att kallelsen ska rikta sig till alla markägare.

I hans område finns två heltäckande gratistidningar, Markbladet och Svenljunga & Tranemo tidning.

– Annonsera lokalt, och lägg in en älglogga i annonsen. Då märks den. 

– Och så kan man utnyttja Södras sms-utskick, tipsar Stefan. 

Sist men inte minst rekommenderar de att man pratar med sin granne.

– Då kan man gå på samrådet tillsammans. 

– Sen måste man skilja på samrådsmöten och jaktledarmöten, säger Sven-Olof och exemplifierar: Samrådsmöten ger förutsättningar och inriktning till viltförvaltningsplanen medan man på jaktledarmötet diskuterar tilldelning och om det finns något att ta extra hänsyn till.

– Om till exempel en skogsägare satsar på att föryngra med tall i stor omfattning är det bra om han berättar det. Då kan man ha lite större jakttryck just där och skjuta några fler. 

Ett samrådsmöte kan se ut på flera olika sätt. Stefan föreslår att man håller det i skogen för att titta på betestryck, skador och hur man bör sköta sina föryngringar.

– Vi i älgförvaltningsgruppen blir ofta inbjudna, konstaterar Sven-Olof och förklarar att gruppen räknas som lite ”utomstående”. Därför deltar vi alltid med en markägarrepresentant och en jägarrepresentant på samråden. 

– Vi har redan samsyn och har kommit överens om hur vi ska jobba. Det inger respekt, tror han. 

Samförstånd genom dialog och fakta

Hur tycker du att vi ska få samförstånd i våra samråd?

– Genom dialog och genom att diskutera fakta. Jägarna kan fråga skogsägarna om de har känsliga ungskogar eller hur föryngringsplanerna ser ut. Det är viktigt att alla känner sig inbjudna och det är viktigt att vi markägare delar med oss av det vi vet. Målet är att skogsägaren ska vara med och påverka, säger Stefan Persson.