I dagsläget står skogen i centrum för det politiska intresset, både ute i Europa och här i Sverige. Varför är det så? Skogspolitiken präglas av två stora frågor som också är två av vår tids största miljöutmaningar, nämligen klimatförändringen, där skogsråvaran ses som en viktig del i lösningen för att minska vårt fossilberoende, och den globala förlusten av biologisk mångfald. 

Skälet till att debatten om skogen just nu är så het beror på att fönsterna för att kunna påverka just nu står vidöppna och det gör att olika intressenter försöker flytta fram sina positioner.

– Det pågår ett antal större processer inom EU samtidigt som FN håller två stora konferenser om klimat och biologisk mångfald under hösten. Det är därför inte så konstigt att både debatter och kampanjer har tagit fart om skogens framtid, säger Marcus Svensson, Head of Public Affairs på Södra. 

Kampanjer och debatt

Under våren har det släppts kampanjfilmer från olika organisationer med företrädare som vill förändra, begränsa eller helt stoppa skogsbruket, samtidigt som debattartiklar matas ut i hela landet. 

– Många gånger är det grova överdrifter och vinklade resultat av forskning som kommer fram. Målsättningen är att påverka opinionen, som i sin tur ska påverka både företag och politiker. Forskare som kommer med invändningar kallas för ”köpta” av näringslivet. Det är just nu en mycket tuff retorik och ett polariserat debattklimat, som vi inte alltid tjänar på att delta i, säger Marcus Svensson. 

Det vi däremot måste förstå, menar han, är att frågor som rör biologisk mångfald ökat i betydelse och att svenskt skogsbruk måste bli bättre på att förklara hur mycket tid och energi som läggs just på naturvårdsinsatser. 

– Hållbart skogsbruk är inte en mållinje man plötsligt passerar, utan det är ett ständigt pågående arbete som utvecklas över tid med ny kunskap och nya metoder. Här har familjeskogsbruket visat vägen och vi har mycket att vara stolta över, säger han. 

"Den grön given"

På EU-nivå har vi ”den gröna given” som är ett slags paraply för en lång rad miljöinitiativ inom vitt skilda politikområden, som exempelvis ökade klimatambitioner, bevarande av biologisk mångfald, cirkularitet och resurseffektivitet samt grön energi och hållbara investeringar. Och skogen kommer igen i allt. 

– Taxonomiförordningen är tänkt att fungera som ett styrmedel för hållbara investeringar. Framförallt kommer det att påverka skogsägaren i kontakten med banken. Lånevillkoren kan påverkas och även stöd i olika former kommer att förenas med långa kravlistor, säger Marcus Svensson. 

Södra har deltagit i EU:s så kallade konsultation av taxonomin och bland annat vänt sig emot att nya definitioner av skötselmetoder har införts.

– EU-kommissionen har beskrivit hållbart skogsbruk på ett sätt som lämnar en stor osäkerhet kring vad som menas. Det tragikomiska är att den själv inte vet vad som avses i förslaget, vilket bekräftas av att det pågår en parallell process där definitionerna ska tolkas och ges en innebörd. Klart är emellertid att man kräver en kolbalansstudie på varje enskild fastighet som sträcker sig 30 år framåt i tiden, vilket är ett helt orimligt krav. Inte minst eftersom omloppstiden i skogen är omkring 80 år och ibland längre än så, säger Marcus Svensson. 

Viktiga utredningar

I Sverige ligger två viktiga utredningar på bordet. Skogsutredningen och Artskyddsutredningen. Artskyddsutredningen handlar om en översyn av artskyddsförordningen som bland annat tillåter myndigheter att stoppa markanvändning utan att markägaren ges rätt till ersättning. Skogsutredningen som tillsattes 2019 har i uppdrag att lämna förslag på åtgärder för stärkt äganderätt till skog, nya skydds- och ersättningsformer vid skydd av skogsmark samt hur internationella åtaganden om biologisk mångfald ska kunna förenas med en växande cirkulär bioekonomi. Ett femtiotal förslag har under våren 2021 varit ute på remiss och på sidan här intill kan du läsa om Södras remissvar. 

Rapporteras olika

I debatten får vi ofta höra att vi i Sverige är sämst i klassen när det gäller att nå bevarandemålen. Det beror på att EU-länderna själva får bedöma vad man räknar som skyddad natur och vad man därmed väljer att rapportera.

När vi tittar på olika EU-länders inrapporterade uppgifter om andel skyddad natur visar det sig att Sverige med sina 15 procent hamnar längst ner i listan, jämfört med exempelvis Tyskland som med sina på 37 procent ligger betydligt högre upp. 

Det finns idag sex olika kategorier för skyddad natur som man kan välja att rapportera efter. I Sverige har vi valt att rapportera endast efter den mest strikta kategorin, vilket innebär att vi endast räknar in formella skydd i form av nationalparker, naturreservat och biotopskydd. 

– I själva verket är Sverige troligen i topp vad gäller undantag från brukande, vilket ju också kan definieras som ”skydd”. Rapporterade vi som exempelvis Tyskland eller Österrike skulle vi nå ännu högre siffror än vad de rapporterar. Graferna och siffrorna är helt enkelt inte trovärdiga. Därför är det välkommet att regeringen gett Naturvårdsverket i uppdrag att reda ut skillnaderna i rapporteringen. Ska vi ha gemensamma arealmål inom EU blir det väldigt viktigt att alla länder räknar och rapporterar på samma sätt, säger Marcus Svensson.