Thomas och Kristina tog fram den gamla betesmarken

– När jag växte upp gick mina föräldrars kor här och betade, fortsätter hon och Thomas minns hur han också gick här i markerna och hämtade hem korna. 

Kristina och Thomas köpte gården av Kristinas föräldrar 1990.

– Min farfar kom från Ingarp. Han tjänade pengar och köpte ett litet större ställe utanför Eksjö. Sen gjorde han likadant igen och köpte ett ställe i Strömmahult. Där fanns fiskevatten och han fiskade mycket kräftor och kunde sedan köpa detta ställe, berättar Kristina och säger att hennes pappa sedan agerade på liknande sätt.

Fast pappan köpte mer angränsande mark och idag omfattar gården 150 hektar varav 125 utgörs av skog och 25 är åker och bete. Kristinas föräldrar var mjölkbönder och korna betade både i hagmarksskogen och betesängarna. 

– Vi har inga djur... än, säger Kristina som emellertid planerar att skaffa får framöver. 

Fåren kommer kunna hålla undan sly så att hon själv slipper använda den eldrivna röjsågen alltför mycket. 

Fick med sig gamla tänket

På gården finns två NS-bestånd. Det ena på östra sidan om boningshuset, tvärs över en åker. Förra året kom Södras entreprenörer och tog bort granarna som växte här för att återskapa marken till hur den såg ut när Kristinas föräldrar drev gården.

– Jag kunde ingenting om skog när jag kom hit, berättar Thomas som kommer från Vaggeryd och träffade Kristina 1983.

Året därpå flyttade han hit och fick växa in i de olika uppgifterna. 

– Mamma var nog lite tveksam. En sommar när en tröska satt sig plockade Thomas ner den. Mamma undrade om den någonsin skulle tröska igen, men det gjorde den! 

Tvätta mjölktankar fick han också göra, samt följa med svärfar i skogen.

– Han fick bland annat förtroende av svärmor, att diska mjölktanken. Han följde med svärfar till skogen.

– Jag fick det gamla tänket av honom, att inte gallra för hårt utan ta lite i taget.

Thomas berättar att han också gått en kurs i kontinuitetsskogsbruk, men att han ännu inte velat ge sig på att praktisera det på egen hand. 

Många ekar på platsen

Efter att korna slutat beta växte skogsbetesmarken snabbt igen. Men här växte många ekar. Byn heter Eckerda idag, men på en gammal karta från 1700-talet som Kristina och Thomas har är den omnämnd som Ekreda och för fem-sex år sedan började tankarna om att göra någonting så att ekarna inte skulle kvävas komma.

– En ek ska ha 25 meter fritt för att kronan ska kunna utveckla sig och ta tillvara på ljuset. Så var det inte här.

Thomas berättar att han fick kontakt med en man vid namn Anders Bjuhr på Skogsstyrelsen.

– Han blev helt salig när han kom hit och berättade hur jag skulle göra. Men det gick så fort så jag hann inte riktigt med. Jag har nog snitslat mer än han sa. Sen bör man inte ta ner en massa aspar heller, då kommer det mängder med skott från rötterna. Det är bättre att ringbarka dem så det skapas död ved åt insekterna som sedan blir mat åt fåglarna. 

Av samma anledning lämnar Thomas också en del grova stockar på marken och han har en tanke om att även stapla stockar och grenar för att få fram olika stadier av nedbrytning till död ved. 

Gillar djur och natur

Just det här området är på två hektar med en liten bäck som rinner rakt igenom. Efter att Thomas snitslat upp vilka träd som skulle sparas kom Södras entreprenörer förra året för att fixa till både detta område och det andra NS-området en bit bort. 

– De tog ner all gran men lämnade löv och tall. All gran är bortplockad mot gården, så nu syns huset igen, säger Kristina och pekar mot det gula boningshuset som skymtar mellan stammarna. 

De visar upp en bänk som de satt upp där man kan sitta och bara finnas i naturen.

– Vi gillar djur och natur och är lite intresserade av ”fågelskådning”. 

Kristina konstaterar att marken fortfarande är lite stökig efter skördarens framfart, men att det får vara så. 

– Det är klart att det blir lite tilltufsat. Det behöver några år på sig att forma till sig, men då kommer det att bli riktigt fint. Och så har jag min eldrivna röjsåg.     

Hon plockar fram skogsbruksplanen i telefonen och läser högt:

– Arealen är 2,3 hektar, åldern 82, ja, det var för sju år sedan när skogsbruksplanen gjordes, det står att det är en lövrik barrskog med grova gamla lövträd och granar. De centrala delarna är försumpade, närmast åkrarna växer ren löv, asp, al och grova solitärer ek och hassel. Marken är mycket bördig med flera näringsälskande örter såsom majbräken och ekbräken.

Sköta så insekter, fåglar och människor trivs

I skogsbruksplanen står bland annat att de bör bevara och gynna den lövrika skogen med sina grova solitärer, öka mängden död ved och friställa ek och hassel närmast åkrarna.

– Och det är ju det vi gjort, konstaterar Thomas. Det här området har ett naturvärde i sig, vi ska ta tillvara det som finns och låta det blomma ut.

Han har börjat sätta upp fågelholkar och konstaterar att den här biten av marken inte kommer att ge någon direkt ekonomisk avkastning.

– Men man bör kunna ha områden på sin fastighet man kan undvara, utan att plocka ut allt ekonomiskt. Vi vill sköta detta så att fåglar, insekter och vi människor trivs. Det är det värt.