En skog har olika stor tillväxt under olika faser av omloppstiden. När den blir äldre minskar tillväxten och när tillväxten minskar, minskar också värdetillväxten, det vill säga det kapital som finns i skogen förräntar sig sämre. 

Stor risk för skador

I en gammal avverkningsmogen skog finns ett stort kapital bundet, ett kapital som förräntar sig allt sämre och blir allt mer riskutsatt. Om man väntar med att avverka en mogen skog ökar visserligen virkesvolymen, men hela beståndet löper stor risk att förstöras av skador.

Storm är en stor och väldokumenterad risk för gamla bestånd, främst granbestånd. Med ökad ålder och därmed höjd på träden ökar risken att beståndet ska utsättas för vindfällning. Tall drabbas också av vindfällning, men tallen blir inte lika hög som granen. En tallskog och en granskog som har samma höjd är ungefär lika riskutsatta. Det är framförallt skog med högt virkesförråd och högt värde som är extra riskutsatt.

Granbarkborre och rotröta

Ökad risk för granbarkborreangrepp och angrepp av rotröta är andra problem som uppstår i gammal skog.

Generellt kan man säga att ju äldre granskogen är desto känsligare är den för angrepp av granbarkborre. Får insekten chansen kan den skada och förstöra stora mängder virke. Särskilt stor är risken vid en kombination av stora populationer granbarkborrar och stormskador. Det behövs dock ingen stor storm för att granbarkborren ska ge stora skador i den stående, äldre skogen. Det kan räcka med varmt och torrt sommarväder och att en population av granbarkborrar finns i närheten.

Rotröta är ganska vanligt i äldre skogsbestånd och hämmar trädens tillväxt samtidigt som den minskar värdet på virket. Äldre bestånd med rotröta tappar ungefär en kubikmeter i tillväxt per år. Ju längre ett bestånd står desto mer tid får rotrötan att utveckla sig. Björk- och aspbestånd drabbas ofta av röta och missfärgningar redan i 50-årsåldern. Som framgår av namnet sprids rotrötan via rötterna och uppåt i trädet. Det innebär att nedersta delen av trädet, den mest värdefulla rotstocken, kan förstöras, och med den stora värden.

Kortare omloppstider

Södras rekommendationer när det gäller lämpliga omloppstider och därmed slutavverkningsåldern på produktionsskogen grundas på en avvägning mellan hur stor värdetillväxten är och vilka risker den utsätts för. Efter de omfattande stormfällningarna i början av 2000-talet rekommenderar Södra kortare omloppstider i skogen än tidigare. De pågående klimatförändringarna kommer dessutom öka risken för torka och torkstress än mer, vilket gör att omloppstiderna och därmed slutavverkningsåldern i produktionsskogen kan komma att sänkas ytterligare i framtiden. 

Sett ur ett ekonomiskt perspektiv är det alltså klokast att föryngringsavverka när din skog har uppnått en diameter som ger stor andel sågbara sortiment, det vill säga är som mest värdefull, och innan beståndet riskerar att utsättas för stora skador.

Snabbare ny skog

I en gammal granskog är förräntningen ofta negativ eller i bästa fall cirka 2 procent. Att investera pengarna i ny skog är ett sätt som ger hög förräntning. Avverkar man skogen i rätt tid, och inte väntar för länge, och sedan föryngrar får man dessutom snabbare ny skog som växer och förräntar sig avsevärt mycket bättre än den gamla skogen. Det gör den tack vare att plantmaterialet hela tiden utvecklas och blir bättre. Förädlade plantor från Södra ger upp till 25 procent högre tillväxt i den nya skogen, jämfört med ett icke förädlat plantmaterial, och det kortar omloppstiden med många år. 

Genom att sköta din ungskog på ett aktivt sätt med röjning och första gallring i rätt tid, kortar du också omloppstiden och kan påbörja nästa generation skog cirka 20 år tidigare och på så sätt får du ytterligare 20 års volymproduktion på samma areal.

Lämna naturvärdesträd

Ur en naturvårdsaspekt är det viktigt med äldre träd eftersom många organismer kräver gamla träd som substrat. Det uppnår vi genom generell hänsyn i form av naturvärdesträd som lämnas vid avverkning.