Så jobbar Kalmar för att få ner viltskador på tall

– När representanterna från jägare och markägare i skötselområdena är överens och tydliga får man resultat, säger Dan Petersson som representerar skogsnäringen i Viltförvaltningsdelegationen.

Ett antal företrädare för olika organisationer har under ledning av Tomas Andersson, projektledare för Kraftsamling Tall, samlats på Södra Skogs kontor i Mönsterås för att berätta hur man fått till stånd en väl fungerande kedja i arbetet med att stärka tallens livsbetingelser i Kalmar län.

Conny Jakobsson, som är ordförande i Norra Tjusts älgskötselområde samt sitter med i Viltförvaltningsdelegationen och hans styrelsekollega Bo Jonsson berättar att man började med att slå ihop flera mindre skötselområden till ett stort för att effektivisera, få balans i fodertillgången och minska viltskadorna. Eftersom området nu täcker knappt 36 000 hektar, varierar förhållandena och förekomsten av olika viltslag.

– Vi har sett till att behålla förankringen i varje ”gammalt” skötselområde som delområde för att bibehålla engagemanget, berättar Conny Jakobsson och tillägger att anslutningen till skötselområdet varit god.

SKAPA BALANS

Huvuduppgiften enligt direktivet löd att genom jaktlig samverkan reglera älg- och kronviltpopulationens storlek och kvalitet i syfte att skapa balans med foderresurserna. Här ska även övriga klövviltstammar beaktas.

Michael Andersson är markägare och ordförande i Västerviks norra älgförvaltningsområde. När han gick in i Älgförvaltningen för snart tio år sedan bestämde man sig raskt för att älgen var något som måste förvaltas.

– Men för att få resultat måste vi också förvalta övrigt vilt. När jag klev in var vi helt ovetande om hur avgörande övrigt klövvilt är för viltskadorna. Ingen fattade då att man måste se till helheten. Den kunskapen har ökat nu.

Vi har inte löst viltproblematiken i Kalmar län, men vi har skapat en positiv ingång och en gemensam bild i det fortsatt hårda arbete vi måste göra.

/fredrik ustrup

ALLT KLÖVVILT BÖR FÖRVALTAS

– Balansen med foderresurserna är den högst prioriterade uppgiften för vårt skötselselområde. Ett naturligt foderöverskott är viktigaste förutsättningen för en högkvalitativ klövviltstam, poängterar Conny och berättar att det även fanns en vilja att göra en förvaltningsplan för klövvilt över hela skötselområdet vilket nu är gjort i hela länet.

För att ha något att utgå ifrån får alla jaktlag rapportera in allt skjutet klövvilt, inte bara älgen.

– Vi skulle gärna hitta ett verktyg, typ ÄBIN, som stöd, förklarar Conny och säger att statistik är ett bra arbetsredskap för att hålla intresset vid liv.

Bo Jonsson berättar om statistik som tydligt visar på lägre slaktvikter de senaste tio åren, ett faktum som bara kan bero på sämre fodertillgång. Han har även tittat närmare på skadebilden. Många gånger får älgen skulden för alla viltskador oavsett om den varit framme eller inte. Han konstaterar också att alla vill ha en bättre älgstam och att man då måste jobba tillsammans och hålla nere övrigt klövvilt. Detta talar han och de andra sig varma för ute på möten med jägare och skogsägare.

Det Michael Andersson ser som det stora hotet framöver är dock oengagerade markägare.

– Det handlar lika mycket om opinionsbildning inåt som utåt och det räcker inte att jaga tills frysboxen är full. Jakten måste pågå hela tiden och vi behöver värna om vardagsjägarna.

SKAPA DELAKTIGHET PÅ LOKAL NIVÅ

Dialog och samsyn är ord som återkommer, från enskilda jaktlag upp till högsta instans, Länsstyrelsen och Naturvårdsverket.

– Jag använder Connys, Michaels och Bosses arbete som en förebild, säger Fredrik Ustrup som är biträdande enhetschef på Länsstyrelsen. De skapar delaktighet och engagemang på lokal nivå.

– Ska man byta namn från älgförvaltning till klövviltsförvaltning? undrar Tomas Andersson och får svaret att ett namnbyte kan ha ett stort symbolvärde.

MYCKET ARBETE KVAR

Det senaste årens arbete har skapat en känsla av ett ”vi” snarare än ett ”vi” och ett ”dom”.

– Vilthandläggare, personer på älgförvaltningsnivå, landshövdingen, ja, många har varit med och tyckt till, med respekt för varandras åsikter, även om vi inte alltid tyckt lika, säger Conny Jakobsson.

Conny, Bo, Michael och Dan hade också gärna sett ett tydligare resultat ute i skogen.

– Men i norra Västervik har ÄBIN inte gått åt rätt håll, trots att vi kommit så långt i arbetet, säger Michael besviket.

Det tar några år innan växtligheten återhämtar sig efter ett för stort vilttryck, även med en aktiv jägarkår. Fredrik Ustrup konstaterar att vi människor gärna vill ha en ”quick fix”.

– Men så är det ju inte. Det tar tid. Vi har inte löst viltproblematiken i Kalmar län, men vi har skapat en positiv ingång och en gemensam bild i det fortsatt hårda arbete vi måste göra.