Ingvar gynnar lövet och biologiska mångfalden

Fastigheten Övraryd i Broby verksamhetsområde i norra Skåne köpte Ingvar för 30 år sedan. Familjen skaffade även djur för att få en mer komplett gård och idag betar de svenska lantraserna rödkulla och ryafår i hagarna.

För tio år sedan fick Ingvar möjlighet att köpa till ytterligare mark och idag äger han 96 hektar varav 75 hektar är produktiv skogsmark. Omkring 10 procent av fastigheten är så kallade naturvårdsbestånd (N-områden). Några sanka tallmossar lämnar Ingvar helt orörda, medan resten är NS-områden (naturvård skötsel), bland annat kring en bäck som rinner genom fastigheten.

Ingvars fastighet är lite speciell. I princip allskog har vuxit upp på mark som drabbades av den stora Loshultsbranden 1921, den största skogsbranden i södra Sverige i modern tid.

– Eftersom all skog brann upp och jorden därmed tappade i bonitet har min fastighet lite speciella egenskaper som jag får jobba lite annorlunda med. Efter branden planterades och självsåddes de höglänta områdena med tall. De mer fuktiga markerna föryngrades naturligt och är idag barrblandskogar med stort inslag av asp och björk. En del löv har ju gallrats bort under de nära 100 åren sen branden. Asp är svår att självföryngra utan brand, så asparna är jag mycket mån om att behålla och värna, säger Ingvar.

EGEN VISION

Ingvar är utbildad biolog och har arbetat som ekolog sedan 1988. Det har präglat hans syn på skog och skogsskötsel. Han vill försöka leva som han lär, säger han, och hans målsättning med skogen är att gynna lövet och med det den biologiska mångfalden.

– Det handlar främst om att få en tydlig lövinblandning ända fram till nästa föryngringsavverkning. Jag vill skapa en skog som också innebär en värdefull produktion av sågbart lövvirke, säger han.

På ett område sköter han nu skogen precis enligt sin egen vision. Här vill han omsätta det han lärt sig genom åren i praktisk handling. I beståndet som föryngringsavverkades för 11 år sedan har han själv planterat gran och helt nyligen röjde Södra åt honom.

– Här planterade jag granen mycket glesare än rekommenderat. Plantorna sattes med 2,5-3 meters mellanrum vilket innebär att de står ungefär lika tätt som jag vill att de ska göra när det är dags för avverkning. Jag vill inte sätta en planta som senare röjs eller gallras bort. Bra planteringspunkter är viktigare än förbandet. Det måste också bli plats för självföryngring mellan plantorna.

– I samband med föryngringsavverkningen sparade jag en del tall och löv som fröträd och nu har jag fått ett rikt uppslag av björk, men även asp, rönn, ek och tall, berättar Ingvar.

Beståndet är nyligen röjt av Södra och Ingvar är nöjd med resultatet.

– Det blev i stort sett enligt mina önskemål, säger Ingvar.

Nu ser beståndet lite glest ut, konstaterar Ingvar, men han har räknat ut att de träd som nu växer kvar motsvarar 2 800 plantor per hektar.

– Den kommande gallringen kommer att omfatta ungefär hälften gran och hälften björk.

FLERA GODA SKÄL

Det finns flera goda skäl till att blanda in mer löv i skogen förklarar Ingvar. Ökad biologisk mångfald är ett.

– Tar vi med oss lövet från början och genom hela skogens omloppstid och jobbar mer med generell hänsyn i våra bestånd, då får vi en mer artrik skog. I hela min skog gynnar jag asp och jag hugger bort gran och tall som stör aspen för att de ska bli grova och biologiskt värdefulla.

Med högre andel löv i bestånden minskar också effekten av skador orsakade av granbarkborre eller storm, menar Ingvar.

– Risken för spridning av rotröta minskar också med ökad lövandel. Eftersom lövträdens rotsystem finns mellan granarnas rötter hindrar det rötan att sprida sig mellan granarna på ett bra sätt, säger Ingvar.

Bättre jordmån är ett annat skäl till varför Ingvar satsar på lövträd.

– Eftersom min mark en gång var ett brandfält är jordmånen dålig. Medelboniteten är därmed inte så hög för att vara i Skåne – G26-28 för gran och T24 för tall. Med mer lövträd ökar lövfallet och jordmånen kan på så sätt bli bättre, säger han.

En stor fördel med att öka lövandelen i skogen är att betesskadorna från vilt minskar.

– Mer löv innebär mer bete till viltet och därmed mindre betesskador. Jag har mycket tall, men inte mycket allvarliga betesskador, och det är tack vare att jag har tillräckligt med bete till viltet. Jag har till och med aspar som är 3-4 meter höga och som ännu inte är uppätna av viltet, berättar Ingvar.

Men ser Ingvar då ingen nackdel med att öka andelen löv i skogen?

– Jo, det kommer förmodligen att krävas lite extra, manuella insatser för att granen ska utvecklas bra i blandbestånden. Och det kommer ju att kosta en slant, säger han.

GRAN- OCH TALLBESTÅND

I kontrast till sitt idealbestånd har Ingvar också bestånd som han började jobba med för 30 år sedan och då planterade med gran enligt dåtidens rekommendation. När de slutröjdes för några år sedan försvann de flesta av de redan fåtaliga björkarna.

– Detta ger sämre förutsättningar för att skapa biologiskt värdefulla träd och även för att leva upp till certifieringskravet när det gäller lövandel, säger Ingvar.

På några områden i Ingvars skog växer fortfarande den tall som frösåddes efter branden 1921.

– Denna tallskog har jag gallrat två gånger och plockhuggit lite gran. Jag har sparat asp, precis som i alla mina bestånd, liksom gammal grovbarkig björk. Skogen närmar sig här 100 år och den är kanske lite för tät, och skulle behöva en gallring till. Enligt skötselmallen skulle den snart föryngringsavverkas, men den är så vacker så den får stå kvar ett tag till, säger Ingvar.