Vägkantsröj, hyvla eller grusa din väg i höst
Kontinuerligt underhåll av skogsbilvägarna är många gånger en lönsam investering i din skogsfastighet. Vägkantsröjning, hyvling och grusning är vanliga åtgärdsbehov på många skogsbilvägar och hösten kan vara en lämplig tid för dessa insatser.
Både du, åkeriet och Södra tjänar på skogsbilvägar som är i bra skick. Här berättar vi om vad du bör tänka på inför tre vanliga åtgärder.
Vägkantsröjning
För att säkerställa bra framkomlighet på skogsbilvägen är det viktigt att hålla vägrenen fri från vegetation. Det gör du med vägkantsröjning. Genom att röja bort buskar, gräs och annat sly som växer bredvid vägen kan vägen snabbare torka upp efter nederbörd. Vatten är nämligen vägens värsta fiende, menar Joel Persson, entreprenörs- och transportutvecklare på Södra.
– Om en skogsbilväg ska fungera bra för stora, tunga fordon är det mycket viktigt att få bort vatten från vägkroppen eftersom bärigheten annars försämras rejält, säger han.
Hösten är en lämplig tid för vägkantsröjning, särskilt om du har mycket inslag av lövbuskar eftersom det blir mindre skottuppslag om dessa röjs på hösten istället för på våren.
Du bör röja bort cirka 2 meter på var sida om vägen. Ofta är det mest lämpligt och lönsamt att använda en traktor med kättingaggregat eller knivar till vägkantsröjningen. En snabb och kostnadseffektiv röjning förutsätter att vägkanten är fri från hinder. Är den inte det så behöver hindren tas bort innan du röjer – det blir effektivare och därmed billigare på sikt, förklarar Joel.
– Regelbundet underhåll ger goda förutsättningar för en effektiv och därmed lönsam åtgärd. Vid normal vegetation bör vägkantsröjningen göras minst vartannat till vart tredje år, säger han.
Hyvling
Ibland kan besvärande växtlighet även komma upp i mitten av vägen. Detta är oftast ett tecken på att hyvlingen av vägen är eftersatt. Även denna åtgärd passar bra att utföra på hösten.
Att hyvla vägen regelbundet är en god investering. En normal skogsbilväg bör hyvlas minst vart 2-3 år. Vid högre belastning av vägen, exempelvis i samband med en avverkning, kan du behöva komplettera med en extra hyvling.
Hyvling görs av en väghyvel som skrapar upp det översta vägmaterialet, blandar runt det och fördelar ut det jämnt över vägbanan igen. På det här sättet binds vägmaterialet ihop och får en bättre och starkare sammansättning.
Med hyvlingen ser du också till att hålla rätt lutning på vägen. Den är avgörande för att vattnet ska kunna rinna av vägkroppen i stället för att stanna på vägen och tränga ner i den med försämrad bärighet som följd. Lämpligt tvärfall och skevning på en skogsbilväg (så kallad bombering) är 3-5 procent.
När det finns vegetation i mitten av en skogsbilväg ser man även ofta vegetation i dess kanter. Vegetationen gör att vattnet samlas i vägspåren och tränger ner i vägkroppen istället för att rinna bort från vägkroppen ner i diket.
– Om du regelbundet hyvlar din väg får du inte detta problem eftersom hyvlingen tar bort denna vegetation. Om hyvlingen är eftersatt finns det mycket vegetation på och bredvid vägen och därmed också mycket finjordsmaterial. Detta bör tas bort innan du hyvlar eller grusar din väg eftersom det binder vatten och försämrar vägens bärighet, säger Joel Persson.
Sladdning av skogsbilvägen är ett ganska vanligt förekommande alternativ till hyvling. Det finns många varianter av vägsladdar. Ofta bearbetar de endast ytan på vägen och blandar därmed inte runt materialet på samma sätt som en väghyvel. Sladdning ger därmed inte samma goda resultat som hyvling. Men sladdning en gång per år är en bra åtgärd för att hålla vägbanan jämn och vegetationen borta från vägen.
– Tänk dock på att använda en vägsladd som går att justera så att vägbanans skevning och tvärfall (bombering) bibehålls, råder Joel.
Resultatet av hyvling och sladdning av skogsbilvägen blir bäst om du gör åtgärden på vår eller höst, vilket gör att materialet i vägen binds ihop bättre än om åtgärden görs en torr sommardag.
Grusning
Med jämna mellanrum behöver skogsbilvägen nytt material för att hålla en bra bärighet. Grusning av vägen innebär att man sprider nytt bergkross på den. Vilken dimension på bergkross som bör användas beror på vilket material vägkroppen består av och vilken tillgänglighetsklass vägen ska ha, lindblomdet vill säga vilken typ av trafik den ska användas till.
Grusning går till så att en lastbil sprider ut bergkrossen på vägen. En lastbil sprider vanligtvis cirka 2,5 meter brett. Men eftersom den rekommenderade bredden på en skogsbilväg är 3-4 meter, med tillägg i kurvorna, behöver vägen hyvlas eller sladdas efter grusningen så att materialet fördelas över hela vägens bredd.
– En väg vars material är utjämnat till 3-4 meters bredd möjliggör för chauffören att alternera spår för lastbilen. Det ger ett betydligt mindre slitage på vägen, särskilt vid trafikintensiva perioder som exempelvis vid större avverkningar.
Spårgrusning av vägar, det vill säga att man sprider bergkross endast i körspåren, förekommer ganska ofta. Enligt Joel Persson är det viktigt att komma ihåg att den här formen av grusning inte ger samma egenskaper som när man sprider gruset över hela vägens bredd.
– Bärigheten i vägkroppen blir sämre än vid grusning i fullbredd, eftersom trycket från trafiken kommer att fördelas på en betydligt mindre yta, och bergkrossen trycks ner i spåren. Detta gör att man kommer att tvingas fortsätta med spårgrusning om och om igen. En skogsbilväg med denna typ av ”akuta” underhåll går dessutom inte att underhålla på samma effektiva sätt med hjälp av hyvling eller sladdning som en väg som grusats i hela sin bredd.
Även vid sämre väderförhållanden håller en rätt grusad och underhållen väg betydligt mycket bättre än en väg där man ser växtlighet på vägen och grus endast i spåren.
– Blir det regn och vägen belastas med trafik kommer skadorna som ett brev på posten. Då behövs ytterligare ”akutåtgärder” som ökar kostnaderna i alla led – för åkeriet, för Södra och för dig som skogsägare. Så rådet är att planera för regelbundet underhåll av dina skogsbilvägar – det lönar sig, säger Joel Persson.
Hjälptabell för bedömnig av bärighetsklasser. Tabellen visar överbyggndstjockleken (bär- och slitlager) i cm. En förutsättning för dessa värden är att vägen har väl fungerande diken och en god dränering. Annars behöver detta kompenseras med tjockare överbyggnad.
Visa fler nyheter med samma ämne
Ämnen: