Hotellgäster som vill ha enkelrum

Uppsättning av fågelholkar har vi hållit på med sedan urminnes tider. Det är ett sätt för oss att minska bostadsbristen för hålhäckande fåglar, men även få trivsamma grannar i trädgården. Med holkar imiterar vi hackspettar som är de viktigaste bohålsproducenterna i naturen. Är det ont om hackspettar och lämpliga träd för bobygge blir det tufft för många arter som behöver gamla hackspetthål att bo i. I takt med ökad kunskap har olika typer av holkar utvecklats.

De första gjordes främst med fokus på småfåglar. Sedan kom holkar för större fåglar som knipor, skogsduvor och ugglor. Det finns också specialholkar för tornfalkar, fladdermöss, med flera.

Nu har turen kommit till insekter som behöver bohål på några millimeter i diameter. Bakgrunden är densamma som för fågelholkar. Vi imiterar de insekter som borrar hål i död ved, främst i solexponerade lägen. Vedlevande skalbaggar och vedsteklar är de viktigaste tillverkarna. Torrträd och högstubbar på hyggen kan vara utmärkta objekt. De som sedan tar över de små hålen är främst arter av bin och getingar som inte bygger samhällen likt honungsbin, humlor och sociala getingar utan lever ensamma. De har samlingsnamnen solitärbin och solitära getingar. Enkelrum tack!

MÅNGA ARTER

Bin och getingar tillhör ordningen steklar. Det är den artrikaste djurordningen i Sverige med cirka 8 000 arter. Av dessa är runt 300 solitärbin och de flesta förekommer i Södraland. Ungefär en tredjedel av dessa är rödlistade. En viktig orsak är det storskaliga jordbrukets brist på många växtarter. I många miljöer är tillgången på bohål en flaskhals. De flesta solitärbin (70%) lägger sina ägg i hålor i marken och resten är beroende av gångar i död ved. Stapelfödan för bina är pollen och nektar. Pollen behöver honorna för att få igång äggproduktionen och när äggen är kläckta lever larverna på den matsäck av pollen som hon lagt i boet. Nektar är främst flygbränsle för de vuxna bina.

De solitära getingarterna är 35 till antalet. Getingar är till skillnad från bina rovdjur och istället för pollen lägger de en infångad larv i bohålan. För att den ska hålla sig färsk är den inte dödad utan förlamad genom några väl placerade stick med gadden. Låter kanske ruskigt men är praktiskt. Det innebär samtidigt att solitärgetingarna gör nytta genom att fånga insektslarver som skadar våra grödor. De vuxna djuren behöver dock nektar och är därmed också pollinerare. Blommorna fyller också en viktig funktion för parbildning. Det är här som hanarna har störst chans att hitta och charma honor till parning. Även om solitärgetingarna har gadd är de helt harmlösa och besvärar inte oss människor. Det gör inte heller solitärbina, så man behöver inte vara orolig för att bli stungen.

EN FIENTLIG OMVÄRLD

Förutom att riskera att bli uppäten av fåglar finns det flera faror som lurar. Det kan vara olika typer av smärre rovdjur som spindlar, rovflugor och parasitsteklar. Specialister på att parasitera på solitära getingar och bin är guldsteklar. De lägger ägg i bohålor där det redan finns en bi- eller getinglarv och paralyserar den med sitt gift så att den i sin tur är färsk när guldstekellarven är kläckt. Svävflugor är ännu snabbare och lägger ägg i samband med getingens eller biets egen äggläggning. Fluglarven kläcks fort och käkar upp såväl värdens ägg som matförrådet.

Hur ska våra hotellgäster klara sig mot detta. Jo, flera arter låser dörren genom att mura igen ingångshålet. Det håller många objudna gäster borta även om det inte är helt inbrottssäkert. Det visar samtidigt för artfränderna att det är upptaget.

NÄRKONTAKT AV TREDJE GRADEN

Störst chans att titta närmare på bina och getingarna är när de söker föda på blommorna. Gör det, många arter är mycket vackra och orädda. Vill du komma riktigt nära så finns det så kallade fjärilskikare med en närgräns på 0,5 meter. Pentax Papilio II är ett bra märke som Naturbokhandeln (hittar du på nätet) brukar ha i sitt sortiment.

Välkommen in i en levande konstutställning!