Ogynnsamt för skogsbruket i Norge

Det är Södras verksamhetsområde Bohus-Dal som gör en fyradagars studieresa i grannlandet. Det är bönder från Dalboslätten, stadsbor med fastigheter i norra Dalsland, deltidsbrukare med andra heltidsyrken, skogsägare som ärvt och de som brukat skog hela sitt liv.
– Visst blir man förvånad, menar Anna-Lena Carlsson från Näsinge i norra Bohuslän och får medhåll av Owe Johansson från Göteborg. För vad de ser är tät produktiv skog, fin gran, ståtlig fura.

Anna-Lena och hennes man Curt äger en skogs- och jordbruksfastighet nära norska gränsen. De är båda heltidsarbetande i andra yrken men försöker hinna med så mycket som möjligt av skogsskötseln själva. De liksom de övriga skogsägarna på resan har de senaste åren sett en gynnsam utveckling för skogsbruket i Sverige, medan det alltså är tvärtom på andra sidan gränsen.

Det den norske skogsägaren Kristian Ramberg syftar på är att lönerna i Norge i dag och de senaste cirka tjugo åren är så pass höga att i jämförelse är skogen ingen lönsam verksamhet.

Det är något som Ragnar Johnsen, en annan av deltagarna i Södras studieresa, blivit väl medveten om. Han kommer egentligen från Sarpsborg i Norge, där han äger en gård. Men för ett par år sedan började han köpa skogsegendomar i norra Bohuslän. Ett bra drag.
– I Sverige råder en helt annan anda. Optimism och alltid uppbackning. I Norge är det ingen som satsar på skogen.

Ragnar och hans särbo Birgitta Karlsson, skogsägare i Tanums kommun i Bohuslän, åker på skogsmöten på båda sidor om gränsen.
– I Norge är det tungt, trögt, pessimistiskt och tummen ner. På svenska sidan är det glatt, optimism och framåtanda, berättar Birgitta.
– Å andra sidan råder det omvända på lantbruksmötena, lägger hon till.

Att det är oljan som ödelagt skogsbruket och skogsindustrin i Norge tycks både Kristian Ramberg och representanter för norska skogsägareföreningar, liksom anställda inom motsvarande skogsstyrelsen vara ense om. Trots att Norge är ett mycket skogrikt land så är det inte alltid så lätt att få lönsamhet. Dels har landet inte haft skiftesreformer som vi i Sverige, ägorna är små, dels är landet synnerligen kuperat och det är inte lätt att komma till med maskiner i branterna. Och så var det detta med oljan. Den var lättutvunnen. Skogsverksamheten har fått stå tillbaka. Massafabriker och sågverk har slagits ut och det innebär långa frakter av virke till fabriker i Sverige eller Tyskland. Och det blir dyrt, och så går spiralen vidare nedåt.

Men allt är inte dystert. Gruppen besöker ett litet sågverk med specialisering på hytter i traditionell byggnadsstil, som ställer stora krav på timret. Borregaard Biorafeneri i Sarpsborg har inriktat sig på att göra produkter av gran som ersätter oljebaserade produkter. Gran som till en del köps av skogsägare i Bohuslän och Dalsland. Och en lunch intas hos familjen Söderlund och Fjeld som förutom djurskötsel driver restaurang, hyr ut hytter, hyr ut fiske och tar emot barn med särskilda behov några skoldagar per vecka.
– Entreprenörskapet och en kreativitet imponeras jag av, säger Anna-Lena Carlsson.
– Det inspirerar till att tänka nytt. Vi vill gärna använda våra åkrar som vi arrenderar ut idag, kanske till grönsaksodling.
– Och så har vi ju sett nya möjligheter för att utnyttja skogen på ett bra och miljöfrämjande vis. Det känns bra, summerar Anna-Lena.

Fotnot: Norge är till 40 procent täckt av skog, varav en hel del björkskog. Men 25 procent av landarealen är produktiv skog.