Projektet leds av Annika Felton, Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, i samarbete med Sveriges Veterinärmedicinska Anstalt, SVA och finansieras av Södras forskningsstiftelse och Naturvårdsverket.

Studien grundar sig på tidigare information om att älgar betar selektivt för att få i sig vissa näringsämnen och undvika för höga doser av enskilda växters försvarskemikalier.

– Tidigare undersökningar visar att närings­balansen är viktig vid älgarnas födointag. Om det inte är balans mellan proteiner och kolhydrater i det de äter försöker de ändå, så gott de kan kom­pensera för obalansen. Detta inspirerade oss till fortsatta studier, säger Annika Felton.

Hur påverkas hälsan av dieten?

Syftet med projekt Älgarnas foder och hälsa har bland annat varit att studera hur älgarnas hälsa påverkas av deras diet och näringsintag. Ett stort antal jägare från södra Sverige har deltagit i studien genom att samla in olika typer av prover från drygt 500 skjutna älgar i sju olika älgförvalt­ningsområden.

Resultatet visar att höga vikter på kalvarna, som är ett bra mått på älgstammens hälsotillstånd, är relaterade till hur mycket ungskog per klövdjur som finns inom området.

– Vi ser också att områden med låg andel ung­skog per älg, och där konkurrensen om födan från annat klövvilt är stor, även har kor och tjurar med relativt dålig kondition. Speciellt tydligt är detta i Södermanland ÄFO 3, där även kornas fertilitet är nämnvärt låg, säger Annika Felton

Det är inte bara ungskogsarealen som påverkar älgarnas hälsa, utan även vilka växtarter som älgarna har tillgång till.

– Vi ser att i områden med relativt höga kalv­vikter äter älgarna mycket salix (sälg, vide, pil) och björk, och vice versa. Det finns också ett tydligt samband mellan populationernas kalvvikter och mångfalden i deras diet. Ju fler olika växter älgarna får i sig desto bättre verkar det vara för dem, säger Annika Felton.

Tallen viktig stapelföda

Studien bekräftar att tallen är en mycket viktig stapelföda för de sydsvenska älgarna under vintern. Alla provtagna individer hade tall i våmmen. I snitt representerade tallen en tredjedel av massan de ätit, vilket gör tallen till den enskilt största växtarten i vinterdieten.

Men det relativa tallintaget är inte direkt kopplat till älgarnas kondition, visar studien. I de områden där älgarna hade sämst kondition hade de även de högsta andelarna tall i sin diet.

– Vi kan dra slutsatsen att älgarna behöver kom­plettera tallen med annan föda för att må bra. Mång­fald i växter är alltså bra för älgarna och det får vi genom att skapa ett varierat landskap med många bryn. Och fler alternativa ställen för viltet att äta på gör att skadorna blir mindre och mer utspridda.

– Forskning visar också att gamla tallskogar har en större mångfald i undervegetationen än gamla, rena granskogar. Mer tall i landskapet ger alltså älgarna inte bara en stadigare stapelfödoresurs i ungskogen, utan också en större mångfald av växter att äta i de omgivande äldre skogarna, säger Annika Felton.