Den nya älgförvaltningen siktar på att minska betesskadorna genom balans mellan fodertillgång och klövviltstammar. Lokalt är den indelad i relativt stora älgförvalt­ningsområden (ÄFO) och i varje län finns mellan tre och tio ÄFO. I dessa finns en älgförvaltningsgrupp (ÄFG) som bland annat ska upprätta en älgförvaltningsplan, formulera mål för acceptabla skadenivåer på skog och gröda, och tar på så sätt hand om resultaten av älgbetesinventeringen (Äbin).

Nominerar gemensamt

Inom Södras område finns 54 älg­förvaltningsgrupper som var och en består av tre jägare och tre markägarrepresentanter. Ordförande med utslagsröst utses bland de senare.

Markägarrepresentanterna utses efter förslag från förtroenderåden i Södras skogsbruksområden, LRF:s kommungrupper och stora skogs­ägare som Svenska kyrkan, Holmen och Sveaskog.

– Förslagen diskuteras gemensamt och sedan nominerar vi lämpliga per­soner till grupperna. Formellt är det länsstyrelserna som utser älgförvalt­ningsgrupperna för en period om tre år. Markägarnas representanter är ofta jaktintresserade men i älgför­valtningsgruppen ska de företräda skogs- och jordbrukets intressen, säger Mats Blomberg, Södras näringspoli­tiska samordnare.

De nuvarande älgförvaltnings­grupperna är utsedda för 2015-2017. Nästa år genomförs en ny nomine­ringsprocess för att utse representanter för 2018-2020.

Länsvisa viltförvaltningsdelegationer

På länsnivå finns viltförvaltningsde­legationer med länets landshövding som ordförande. Delegationen består av politiker och representanter för olika intressegrupper, organisationer och myndigheter som utses för fyra år.

Viltförvaltningsdelegationernas uppgifter kan variera mellan länen men består i att besluta om övergri­pande mål och riktlinjer för länets älgförvaltning, granska älgförvalt­ningsplaner och besluta om jakttider och fällavgifter.

Viltförvaltningsdelegationen består av 13 ledamöter, av vilka två markägarrepresentanter företräder skogs- och jordbruket. Representanten för jordbruket nomineras gemen­samt av LRF och jordägarförbundet, medan representanten för skogsbruket nomineras av Södra i samråd med de större skogsföretagen, LRF och jordägarförbundet.

– Älgförvaltningsgrupperna jobbar utifrån beslut i viltförvaltningsdele­gationen, säger Katarina Johnsson som representerar skogssidan i viltförvaltningsdelegationen i Västra Götaland, men också företräder skogsägarrörelsen i nationella klöv­viltsrådet.

Nationella klövviltsrådet

I nationella klövviltsrådet finns 15 olika intressen representerade. Rådet är ett stöd för Naturvårdsverket i frågor om klövviltförvaltning och ska underlätta länsstyrelsernas beslut i länsöverskridande och komplicerade frågor.

Katarina Johnsson fick frågan om att nomineras till Nationella klövviltsrådet av Södra, men som representant för hela skogsägar­rörelsen nominerades hon av LRF:s skogsägardelegation. Sedan förord­nade Naturvårdsverket henne till uppdraget på två år.

– Kort sagt jobbar rådet väldigt framtidsinriktat, bland annat hur den nya älgförvaltningen ska utvecklas i framtiden. Förra året var jag också sammankallande i en grupp som dis­kuterade framtida kronhjortsförvalt­ning, som bland annat utmynnade i ett seminarium för handläggarna på länsstyrelserna.

– Det är väldigt viktigt att skogs­ägarna är med i rådet. Det är vi som drabbas av skador, det är vi som har viltet och vi som har ansvar för markerna. Då ska vi vara med och formulera framtidens förvaltning, säger Katarina.

Den nationella viltgruppen

Södra är genom Johan Frisk repre­senterat i skogsbrukets nationella viltgrupp, en branschgemensam grupp som tillkom 2011 när den nya älgförvaltningen presen­terades.

– Då insåg skogsbruket behovet av att hitta sam­verkansformer för att bli en enad kraft med samstäm­miga och välgrundade budskap för att stärka markägarperspektivet i klövviltsförvaltningen, säger Johan Frisk.

Det arbetet drogs igång via Skogs­industriernas skogskommitté som inom sig utser styrgrupp för arbetet. I viltgruppen finns företrädare för LRF, Södra, Mellanskog och de stora skogsbolagen. Totalt sett företräder gruppen 80 procent av landets skogs­mark.

Gruppen jobbar med de för stun­den viktigaste nationella frågorna och har tagit fram ”Skogsbrukets gemensamma mål” och stöd till markägare i viltförvaltningen, till exempel olika mallar och manualer. Den planerar också de årliga älgbetesinventeringarna.

– Resultaten från Äbin är de viktigaste skogliga underlagen i vilt­förvaltningen, säger Johan Frisk.