Debatt: Regeringen äventyrar skogspolitiken

Landets 330 000 skogsägare i familjeskogsbruket tar i dag ett långt större ansvar för naturvården än vad lagen kräver. På frivillig väg och helt utan ersättning har stora arealer med höga naturvärden avsatts. Till ytan en större areal än vad staten själv formellt skyddat. Majoriteten av skogsägarna är miljöcertifierade och när den biologiska mångfalden mäts är den stora trenden att vi är på väg åt rätt håll. Samtidigt har effektiviteten och tillväxten i skogsbruket förbättrats.

Det är en utveckling som måste värnas. Om markägarna får sin frihet beskuren genom allt hårdare tillämpning och regleringar, minskar viljan och möjlighet att investera för framtiden. Utan engagemang blir även naturvården lidande. Regeringen måste förstå att det är skogsägarna som håller i nycklarna till biotoperna.

Inom skogsägarrörelsen upplever vi att det kontrakt som slöts mellan staten och Sveriges skogsägare är hotat. Regeringen spelar med hög insats när den dels är passiv inför den myndighetskultur som utvecklats och dels bortser från rådighets- och äganderättsliga perspektiv i sin politik.

Utvecklingen inom myndigheterna är bekymmersam. I stället för dialog och rådgivning möter vi allt fler exempel på kontroll, förelägganden och förbud. Även om många tjänstemän gör ett gott arbete upplever vi ett förfall inom myndighetskulturen. Likabehandlingen och rättssäkerheten sätts på undantag när ämbetsmän inte förmår att skilja på sitt eget ideella engagemang och sin ämbetsmannaroll. Vi förväntar oss att regeringen tar initiativ som stärker tilliten till myndigheterna.

Det är nu över ett år sedan Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket uppmanade regeringen att tillsätta en utredning om artskyddsförordningen för att säkerställa att den är tillämpbar, effektiv och rättssäker. Under tiden drabbas enskilda skogsägare av förbud att avverka liksom av långgående restriktioner, utan att få ersättning. Det är anmärkningsvärt att en utredning ännu inte tillsatts.

Beskedet att regeringen avser att spendera 200 miljoner kronor på ännu en nyckelbiotopsinventering är djupt oroande. Det är inte kunskapen om skyddsvärda biotoper vi vänder oss emot, utan att regeringen utnyttjar miljöcertifieringen och gör i praktiken marken ekonomiskt värdelös för våra medlemmar. Därmed utmanar regeringen hela ansvarsmodellen.

Den pågående utredningen av skogsvårdslagen riskerar öppna för juridisk aktivism  om särintressen ges rätt att överklaga normal skogsskötsel. Det riskerar att lägga en död hand över Sveriges största exportbransch och grunden för bioekonomin.

Vi är fortsatt villiga till dialog och samverkan med myndigheterna och vi strävar efter att uppfylla vår del av det skogspolitiska kontraktet. Men då måste också förutsättningarna vara på plats.

Vi anser att regeringen ska:

• Tillmäta den grundlagsskyddade äganderätten respekt och betydelse i alla politiska processer som rör skogsbruket.
• Tillsätta en utredning om artskyddsförordningen snarast.
• Ta initiativ för att öka förtroendet för myndigheter och återupprätta den statliga ämbetsmannarollen.
• Undvika att medverka till att särintressen ges rättslig makt över det svenska skogsbruket.

Sven Erik Hammar, Ordförande LRF Skogsägarna

Lena Ek, Ordförande Södra Skogsägarna

Karin Perers, Ordförande Skogsägarna Mellanskog

Gunnar Heibring, Ordförande Skogsägarna Norrskog

Torgny Hardselius, Ordförande Norra Skogsägarna